Aftonbladet – 28 oktober 1874, sida 3

LITERATUR-TIDNING. Koncentrerade romaner af Bret Harte. Öfversättning. — Tyska omdömen om Frankrikes literatur. Koncentrerade romaner af Bret Harte. Öfversättning. (Stockholm 1874. Central tryckeriet.) : Under titeln Sensation novels condensed har den på senare tiden ryktbare humoristen roat sig att parodiera så väl stilen som maneret hos en del af samtidens mest lästa författare. Några af dessa parodier äro onekligen mycket qvicka och framhålla på ett lika lyckadt som roande sätt egenheterna hos de författare, hvilkas arbeten jmiteras. Deremot äro en del af dessa kondenserade romaner alldeles för charge rade för att kunna väcka löje, och andra äter visa att Bret Harte rätt grundligt missförstått vederbörande författare eller också afsigtligt behandlar honom orättvist. Till och med i det urval, hvilket nu blif vit öfversatt på svenska, förekomma blott tre parodier, som kunna kallas fullt lyckade, nämligen Fantine, som utgör en travestering af Hugos bekanta roman Les misegrables, Miss Mix, i hvilken Currer Bells Jane Eyre får sin beskärda del af åtlöjet, och Kadett John Breezy, der de Marryatska romanerna, med sina kadettpojkar och lustiga uppträden, karakteriseras på ett förträffligt sätt. De öfriga parodierna kunna icke på långt när mäta sig med dessa, och deras öfverflyttande till vårt språk torde knappt kunna betraktas såsom någon vinst för vår literatur. Hättet, hvilket utgör ett bland de första alster, som utgått från det nyligen i verk.samhet komna Central-tryckeriet, utmärker sig för en rätt vacker typografisk utstyrsel, som gör den nya firman heder. Hvarken förläggarens eller öfversättarens namn är utsatt på boken; vi hoppas emellertid att Central-tryckeriet ej är förläggare till denna öfversättning. Det vore nämligen att beklaga, att ett etablissement, af hvilket man väntar mycket, framför alt med afseende på dess förläggarverksamhet, skulle ha börjat sin bana med utgifvandet af en öfversättning, som hör till det vanliga dåliga slag, hvarmed vår läsande allmänbet brukar undfägnas. I förhoppning att den nya firman icke har någon annan andel i detta arbete än en reut typografisk, öfvergö vi här till enhärmate granskning äföfversättningens beskaffenhet. Vi anmärka först det vårdslösa sätt, hvarpå öfvergättaren behandlar svenska språket, och derefter hans oförmåga att attrapera de olika parodisrade författarnes stil. Dertill kommer, att öfversättaren, likt så många andra af sina medbröder, icke är bekant med det språk, hvilket han söker tolka. Han hjelper sig ur detta bryderi genom att förbigå ord och hela me