Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 2

——— ET ER EA till hans sida, med värma skulle deltagit i dessa loford öfver hang utsconde och blickat upp på honom, liksom Mirlam blickade upp på det gamla porträttet; men hon hade lärt sig, jämte mycket annat, äfven att tiga och att bibehålla lugn, Kavaljerens drägt förskrifver sig från några sekler sedan; jag visste ej, att erfamilj var så gammal, mr Thornaton, Fuaanos några utmärkta män af slägten? Jag har en svaghet för familjkrönikor. Cyril, som under sitt London-lif hade lärt sig att fatta värdet af ett stamträd, var just färdig att med stolthet förtälja nå gra traditioner rörande familjen, då Harry, som hittills stått för sig sjelf och hvisslat halfhögt, med händernai fickorna, inföll med hög röst: Några utmärkta män! Jo, jag skulle tro det. Vär farfars far fick priszmedalj för ået största svin, som varit torgfördt. Porträttet sitter öfver min säng — Hvilkenderas ? frågade mrs Leigh i on ton af djuparte intresse, men ett skalkaktigt leende lyate i ögonen, och Miriam skrattade högt. Svinets, naturligtvis !svarade Harry med en förvåning öfver frågan, som vigade, huru långt under den prisbelönade grisen han skattade sina förfäder. På det högsta road och utan attfästa af seende vid den blygselns rodnad, som spreå sig öfver Cyrlis snsigte, vände sig mrs Leigh åter till den unge landtbrukaren i hopp om att locka honom till flere misstag i konvergationsväg, då Mary hastigt steg upp och drog allas uppmärksamhet till Mi riams favorit-påfågel, som just nu majestör tiskt kom klifvande nedanför fönstret. Då mrs Leigh leende vände sig till Harry. hade både han och Mary försyppnit, och