Aftonbladet – 24 oktober 1874, sida 3

PR Fisen, alldeles bestört öfver Marys hälgghe:; men denna ej ens hörde hvad hon sade, Ack, hur kunde jag tro, att han älskade mig? Hon är så vacker, så fio, så helt annorlunda än jag; men jag visste ju ej något, jag kunde icke gissa hur det var, och han talade alltid som om — som om han hade älskat mig!Nu förstod mrs Thornton alt, men hon visste också att hvarje försök att trösta var mer än fruktlöst; hon tryckte derför endast det af blygsel sänkta, unga hufvudet till sitt bröst, och något i hennes stumma, men på samma gång vältaliga, omfamning sade Mary, att åtminstone en fans, som förstod henne och i hvars bjorta hennes förödmjukande hemlighot skulle heligt förvaras, Härefter grät hon ej längre så häftigt; väldsamketen af hypnos känelor saktade sig; det låg tröst i bloita omfamningen af de varma, kärleksulla arzarna, och innan fostermodern gått, sedan hon förmått Mary att gå till hvila, hade denna lönat all hennes ömhet med ett matt loonde. Mrs Thornten bade ej varit borta fem minuter, då Harry kom upprusande, Att Mary nödgats lägga sig till sängs i följd af hufvndvärk, var en så oorhörd sak, att hela huset kom I rörelae: Hollahb, Mary! hvad är detta för spektakel? skrek han och dundrade med händerna på dörren med en kraft, som kunde väckt Sjusofvarne. Farsgubben är något ängslig för din skull, må du tro. Han ville komma upp sjelf, men mamma sa åt honom, att du borde ha tyst omkring dig, och derför tänkte jag det skulle vara bäst, att jag sprang upp. Det är väl into något farligt ?v Nej, ingenting alle, kära Hal, sade