Aftonbladet – 24 oktober 1874, sida 3

Det är så behagligt och friskt att sitta härs, svarade Mary med bedjande röst. Då månen är uppe, kan jag icke sova; men se, den går srart ned, och då skall jag eh till hvila:s . Mia i Thorstonska huset hade länge gedan gått till hvila, då Cyril återvände. Mary säg honom komma, såg honom imhbnskenet gä nedåt trädgbråen, luta sig öfver Tenn låga stenmitren, med answigtet vändt åt Beckham Cottage, och bibehålla denna ställning, ända tills månen sjönk bakom Colvey Hill och mörkret dolde det lilla sommarhemmet för hans blickar. ; TJUGOSJETTE KAPITLET.! Cyril Thornton ver nu lycklig; lycklig genom sin kärlek och I vissheten att vara älskad, lycklig för ögonblicket, dubbelt säll vid tanken på framtiden. Att vid sidan af Miriam, denna glada, lekfulla, förtrollande varelse, vandra på skogsvägar, der hang hand vid hvarje krökning af ghngstigen var behöflig för att undanböja grenar och busksnår, eller öfver solbelysta ängar, längs flo. dens stränder, på skuggrika vägar, var säll. het nog. Att vid sidan af samma Miriam — äfven åå lika glädtig och förtrollande, men förädlad, lugnare, follkomligare — i framtiden få vandra genom lifvets växlande öden skulle vara ännu större sällhet. För att vara fullkomligt lycklig måste kärleken vara fri ifrån misstro och fruktan; Cyril hyste ingen ovisshet; han betviflade lika litet Miriams kärlek och hennes tants bifall, som han tviflade på att midsommarons sol härligt belyste det sköna landskap, som sträckte sig åt alla sidor omkring bonom, Hela hans tillvaro hade blifvit genomträngd af en ny kängla, som talade i hans ögon, hans röst, i hans glädtiga skratt, hans