Danmarks statsgkuld tros den 31 Marg nästa år komma att utgöra 93,104,300 rbdir eller 186,208,600 kronor. Då detta är dem lägsta punkt, hvarpå danska statsokulden har befunnit sig ända sedan 1814, torde det kanske vara af intresse att erhålla en öfverblick af dees fluktuationer under de sista sextio åren, hvarför vi efter en uppsats i danska Dagbl. meddela en sådan. Efter myntförändringen och statsskuldsreduktionen 1814 utgjorde skuldens belopp — oafgedt den af riksbanken öfvertagna sedelskulden — omkring 142 mill. rbdir, växelskulden och all sväfvande skuld inräknad. Etter åtskilliga reduktioner och afbetalningar, så väl som upptagande af nya lån, utgjorde skulden efter förloppet af de närmaste tio åren omkr. 120 mill. rbdlr. Då beslöt man att under de då rådande gyn samma penningförhållandena, när kursen på alla statspapper stigit högt, aflösa ett par af de nyss gjorda, mycket tryckande lånen genom det bekanta engelska treprocentslånet på omkring 50 mill. rbålr nominelt, hvarpå de sista inbetalningarna skola ega rum först 1877. Då de sista 2 rill. på sterl. af detta lån måste föras uti marknaden under högst missgynpande omständigheter, och till och med för den på de bästa vilkoren afsatta delen blott nåddes en kurs af 75, inbringade de 52 millionerna pd sterl. blott mellan 33 och 34 mill. rbälr, hvadan statsskuldens nominella belopp steg så genom denna operation, att det vid utgången af andra årtiondet utgjorde omkr. 130 mill. rbd!r. Från 1835 afbetaldes regelbundet betydliga summor på skulden, och då derjämte de äldre separata fonderna efter hand indrogos och äe dem tillhörande danska obligationerna dervid afskrefvos på skulden, sjönk hon i tredje årtiondet jämnt och oafbrutet, så att hon den 1 Januari 1848 var reducerad till i allo knappa 105 mill. rbdlr, derunder infattad den s. k. sväfvande skulden. Då utbröt det treåriga kriget, hvarvid statsskuldens nominella belopp genom nya lån förökades med: omkr. 22!a mill. rbålr, medan likväl samtidigt, dels den sväfvande skulden förminskade betydligt, dels de stipulerade annuiteterna på den utländska skulden ordentligt inbetaldes. Till lånen kom emellertid ytterligare dels ersättningen till de vestindiska slafegarne, dels den augustenburgska skulden, och statsskulden utgjorde derför vid fjerde decennietgs slut åter 123!, mill. rbdlr. Under de följande tio åren egdo emellertid en stark reduktion rum, särskildt genom uppsägelse, dels till kontant betalning, dels till konvertering af de båda krigslånen från 1849—50; och den 1 April 1863 var statsskulden nedbragt till den lägsta punkt, som den hittills har stått på och som nu först åter är uppnådd, i det den s. k. gemensamma (monarkiens) statsskuld då bott utgjorde 954 mill. rbdir. Härtill måste likväl läggas den sär: