Aftonbladet – 23 oktober 1874, sida 2

tong breda rygg stängde nästan hela dörröppningen. I det samma ihögkom Mary, att hon icke hade tagit på sig rena manschetter; kanske vore det bäst att åter gå upp och äfven taga på sig en brosch? Hon stod villrådig på sista trappsteget, vågade hvarken gå fram eller tillbaka, tryckte sig tätt intill väggen och bemödade sig att uppfånga en blick af Cyril och hans vän, som spräkade lifligt och gladt och redan tycktes vara fullt hemmastadd. Af en händelse vände mrs Thornton sig om och fick se Mary, hvilken fann sig tvungen att komma ram. Rodnande och med nedslagna ögon helsa sade hon efter en knapphändig presentation. Hennes hand blef fattad och med hjertlighet tryckt, och då Mary lyfte blicken, såg hon en lång och fet, vacker, svartklädd fru, med lifliga, raörka, ögon och vackra tänder — icke alls mindre vackra, derför att de ej voro hennes egna — och vid hennes sida en ung flicka, smärt, graciös och vcaker, med gropar i sina rosiga kinder ochi den runda, fina hakan, med friska, röda läppar och ljusbruna ögon, som logo och tindrade under de breda brättena på hennes italienska halmhatt. Mary flyttade ofrivilligt blicken från honne till Cyril, och det uttryck hon läste i hans ansigte, då han betraktade den främmande flickan, sade henne alt, Det sade henne. att brslånga drömmar, förhoppningar om framtiden, minnen från den tid, som flytt, för alltid voro för henne förlorade. Hon gjorde en våldsam ansträngning för att besegra sin sinnesrörelse. Den vackra främlingen yttrade en önskan att se fågelgården; hon tyckte sö mycket om fåglar — dufvor, fasaner, påfåglar — och ehuru det var till Mary, hon hade talat, steg Cyril fram