Aftonbladet – 23 oktober 1874, sida 2

KUSIN EULER SORT Ön nn dan följa hennes bruk. (ESRERIRSEESAESNNETNSTTRIEEN Fyllnadsvalen i söndags till franska naonalförsamlingen hafva, såsom telegrafen eddelat, beredt republikanerna seger i två epartement af tre och derigenom förskaffat om tre platser i nationalförsamlingen, under at att det fjerde valet blef oafgjordt. Detta nare hölls i departementet Pas de Calais, om alltid varit ett af de mest bonapartistika i hela Frankrike. Och likväl har reublikanen Bragme der erhållit 61;600 röter, hvilket är nästan samma röstetal, som an vid det senaste valet inom denna krets rhöll mot bonapartisten Sens. Den, som rhöll de flesta rösterna, 66,800, var den så allade septennatistioke, men i verkligheen bonapartistiske kandidaten Delisse Enrand, och 17,700 tillföllo legitimisten ongles de Ligne, som alldeles icke dolde tt han blott i det ärftliga kungadömet såg rankrikes räddning. Alla tre kandidaerno äro mairer, och här har prefekten oke funnit sig föranlåten att uppträda mot kgon af dem. Betecknande nog är det eremot, att de officiösa tidningarna förvara det understöd, de och regeringen gifit Delisse Engrand, dermed att hans val kulle trygga dem mot valet af en fullblodsonapartist sådan som markisen af Havrinourt, hvilken först stod på förslaget. Hr 3rasme, som till sin gamhällsställning är andtbrukare, har i sitt valprogram yttrat, stt han utan förbehåll antager septennaet, men att Frankrike blott skulle kunna inna trygghet och säkerhet under lednin ven af en fast och bestämd regering, som cke utgöres hufvudsakligen af män, hvilka väga: vi vilia vänta i sju år,, och dock gentligen blott afvakta det gynsamma ;gonblicket för att verkliggöra sina personiga önskningar, utan under en regering, som står öppen för alla rättskaffens och moderata nän. Om han med dett. sitt uttalande närmast åsyftat bonapartister eller legitimister är pj lätt att säga, men det är ej häller lätt stt fatta hvarför regeringen betraktat hans gal såsom oppositionelt, efter som Mac Mahon på sin resa i Nord-Frankrike uttryckigen förklarade, att han räknade på understöd af alla rättskaffens och moderata män utan afseende på det parti, de förr till: hört. Valet i Nizza har ett särskildt intresse derför, att der stod striden mellan de fransksinnade republikanerne och de italienska separatisterna, hvilka senare understöddes så väl af prefekten och mairen i Nizza, som af legitimisterne och bonapartisterne. Dessa två partier hade först tänkt att uppställa egna kandidater; men de insågo omöjligheten att genomårifva deras val. Likaledes hade separatisterna först kastat sina bliekar på en annan kandidat än den sedan uppstälde, men som han befans vara alt för ut: präglad, förkastades han sedermera, och man förenade sig om två så kallade konservativa, en ingeniör Durandy och en baron Roissart de Bellet. Desse lade i sina upp. rop till valmännen den hufvudsakliga vigtea på att de båda republikanske kandidaterna icke tillhörde det gamla grefekapst Nizza. Den ene af dem, Mdecin är näm: ligen bosatt i Mentone, som förut tillhört furstendömet Monaco och som från 1848 Btojöt halft oberoende, men som 1861 kom under Frankrike, och den. andra, Chiris, är från Grasse, hufvudstaden i det ursprung ligen franska arrondissement, som 1860 förenades med departementet Alpes Maritimes. Separatisterna påstodo nu att valet af dessa män vore oförenligt med den allmänna meningen, som borde och ville representeras af män från landet sjelft. Vidare sökte de göra gällande, att rätten och pligten att vaka öfver våra angelägenheter allena tillkomme Nizzasinvånare, samt att landets ära och dyrbaraste intressen stode på spel. Derför påkallade man ock valmännens patriotiem under det man samtidigt insinuerade att motståndarne förut sökt ynnest bevisningar af kejsardömet, men nu slagit sig på republikaniem för att kunna tvinga sig på landet, samt att de ville göra Nizza boarno till främlingar i deras eget land. De republikanske kandidaterne fingo deremot väsentlig bjelp af ett bref till deputeraden Maure från Garibaldi, i hvilket denne uttalade sig för dem. Utgången af valen blef ock den, att desse fingo mellan 15 och 16 tusen röster, under det de konservative blott erhöllo vid pass 11.000. I sjelfva star den Nizza fingo de blott en tredjedel af de afgifna rösterna, och i Mentone, Grasse samt Antibes ännu mindre, endast en tiondedel, Det bör likväl nämnas, att mer än hälften af de röstberättigade afhöllo sig från att deltaga i valen. Nästan samtidigt med dessa val utskrel regeringen till den 8 November nya fyll nadsval i de tre departementen Nord, Oise samt Dröme. I desea ha nämligen två kon servativa deputerade aflidit och en republikangk afgått. Fyllnadsvalen inom 6 äter stående kretsar äro tills vidare uppskjutna. Alla de tre nyutskrifna valen komma sä kerligen att afiöpa med seger för republi kanerne. I Nord erhöll, vid ett fyllnads val, som i fjor på sommaren egde rum, der republikanske kandidaten 127,000 röster mof RT DESERT IT SNES tons breda rygg stängde nästan hela dörr