Aftonbladet – 22 oktober 1874, sida 3

mödanden, i synnerhet för fångvårdens förbättrande och straffångarnes försörjning efter strafftidens slut. Sonen John, som år 1814 ärfde faderns gods och egodelar, ärfde icke hans välgörenhet och menniskokärlek. Han var så snål, att han icke en gång borstade sina kläder, på det att de icke skulle nötas, och icke försmådde att snylta hos sina arrendatorer, för att spara de få styfrar, hans tarfliga måltid kostade honom bemma. När man efter hans död öppnade hans testamente, öfverraskades man af att finna, att han, med undantag af en liten obetydlig donation, hade testamenterat hela sin ofantliga förmögenhet till Heanes allernådigsta majestät drottning Victoria med anderdlnigsta bön till hennes majestät, att bon nådigst ville använda den till egen nytta och fördel. En gammal hushållerska, som hade tjenat honom troget i 26 äår, hade han icke unnat ett enda öre. Drottningen gaf benne likasom andra vederbörande en betydlig summa af de 9,000,000 rår, gom den rike gnidaren hade testamenterat henne endast och allenast af fåfänga och för att väcka uppseende. Till och med om man antager, att hon hade förbrukat hvarje öre at sin årslön och sina inkomster af herligdömet Lancaster, måste hon.dock ensamt vt Nields qvarlåtenskap med räntor ega en summa af 18,000,000 rår. Men det vare nrärmed huru som hälst; gannolikt fins ingen invigd, som ens approximativt känner gränjen för drottning Victorias rikedomar. Osvorne House på Isle of Wight och slottet 3almoral i de skotska högländerna äro inköpta för en del af Nielda förmögenhet, anler det att Buckingham-palatset och WindsorJastle äro offentliga konungabostäder, för wilka parlamentet endast i drottning Vicorias tid särskildt har anslagit nära 17