tor, torde icke hafva något omedelbart sammanhang med ordnandet af postutväxlingen mellan de båda länderna, utan har väl snarare sin grund i någon anordning å det norska postverkets sida. Större befogenhet synes den sista anmärkningen rörande paketpostbefordringen hafva, åtminstone för så vidt det gäller gränsorterna. Enligt nu varande anordning betordras all mellanriks paketpost öfver Charlottenburg och Kristiania, hvarat följden kan blifva att, såsom tidningen berättar om en mesost, ett paket, gom sändes med posten från Fredrikshald till närmaste svenska stad, Strömstad, får först göra resan på landsväg till Kristiania, derefter på järnbana öfver Kongsvinger, Arvika, Karlstad, Venersborg till Uddevalla och slutligen 9 mil landsväg till Strömstad, ehuru flere gänger i veckan direkt post går mellan de båda orterna öfver Svinesund på 4 timmar. En förändring här är naturligen behöflig, liksom vi före ställa oss att hon bör vara lätt åstadkommen, på samma gång vi antaga att dylika paketer i allmänhet hafva ett annat lättare och dock fullt säkert befordringssätt mellan de båda grannstäderna, än genom posten såsom mellanhand. Någon genomgripande förändring i sjelfva postkonventionen, som Fredrikshaldstidningen påyrkar, tyckes icke vara nödig för afbjelpandet af de små olägenheter, som kunna vara förbundna med den nu varande anordningen.