Aftonbladet – 22 oktober 1874, sida 2

hoppas, att alla mina föreskrifter blifvi följda ? Jag har bjudit till på bästa vis, Cyril jag hoppas, din vän skall bli nöjd. Mary kände, att både hennes ord och röst voro kalla, men det kunde hon icke hjelpa. Det låg någonting i Cyrils likgiltiga sätt och helsning, som plågade henne och svek hennes förväntan. Då han icke varit hemma på så lång tid, kunde han yttrat mera glädje öfver att återse henne. Dessutom var det någonting underligt och främmande i Cyrils hela företeelse, någonting fashiona belt, ja, sprättaktigt, som gjorde honom till en helt annan menniska än förr. De följdes åt på vägen fram till bonings huset, men ej hand i hand, som altid förut. och ehuru han talade fort och lifligt, var det i ämnen, som icke kunde ega synnerligt intresse för någondera. Ute på förstuguqvisten träffade de fadern, modern och Harry; Mary öfverlemnade Cyril åt deras mera högljudda välkomsthelsningar och begaf sig in i köket. Master Cyril är kommen, Martba, sade hon till den gamla tjenarinnan, och är mycket hungrig; vi måste skaffa honom något att äta. Derefter sysselsatte hon sig ifrigt med att tillaga te, rosta brödet, skära fårsteken och steka äggen. Martha undrade i tysthet, hvad som hade förekommit mellan miss Mary och master Cyril, efter som hon var så tyst och såg så nedstämd ut. Hvad var då anledningen härtill? En sviken förväntan, ingenting vidare. Såsom förhållandet är i nio fall af tio, hade verk ligheten blifvit något annat, än förhoppningen lofvat. Mary hade så mycket längtat efter detta Äterseende, hade räknat dagar och timmar, otålig och lycklig för hvarje