Aftonbladet – 21 oktober 1874, sida 3

,Jöyget. Oaktadt ihärdigt verkstälda draggningar lefter de sålunda omkomnes lik, har blott ettsåI dant, William Greys, hittats. — TR -INaturvetenskapernas ställning i våra skolor. Af prof. Axel Key. (Forts; från måndagsbladet.) Det kunde ju hända, mine herrar, att enoch annan rikt begåfvad gosse; under det han i skolans lägre klasser läppjar på -Jnaturläran, fattar smak för denna ypperliga kost; det kunde ju hända,-att han skönjer. huru härliga de ärodessa strålbrytningar från. den eviga sanningen; som i naI toren möta hans öga; detkunde ju hända, Jatt detta hänförde hans sinne och ingåfve honom en brinnande lust att ösa ur denna skattkammare, att egna sitt lif åt naturens tolkning; genom : flitiga :studier vill han förbereda sig härtill, men då kommer staten och tillropar honom: du är på villovägar, blif gerna naturforskare, inen jag skall visa. dig vägen, jag skall lära dig den-enda Imetod, som duger för att du skall kunna blifva hvad du vill blifva, läs latin, lägg tills vidare din naturhistoria till sidan, läs latin från dina 12, 13 år till inemot 20 lår, läs Cicero, lär dig uttrycka dig som han, akta väl på hans fraser, tillegna dig de grekers och romares bildning och åskådningssätt, gå sedan till universitetet, läs ytterligare latin och afrunda din bildning under några år, sedan kan du gå ut inaturen, blif sedan naturforskare, då är du mogen derför. Enlång, en dröjande afskedsblick kastar gossen åt naturen, men staten bjuder, staten befaller, och snart är han fördjupad i de studier, staten åt honom anbefalt; de äro ju nödvändiga, om han skall kunna få blifva hvad han vill. Svår är tjuren att tämja, men man kastrerar honom, man tager bort det, som ingifver honom känsla af kraft och manlig förmåga, och som gifver honom betydelse för slägtet, och sedan går han villigt under oket, Frön; som ej få jord att gro uti, ej fuktighet, som genomtränger dem, de gro ej, de förtorka. För vår unge blifvande naturforskare eller rättare för honom, som skulle blifva naturforskare, går det till en början trögt och motvilligt med de studier, man drifver honom till. Hela Hans håg och sinnesriktning går åt ett annat håll, men han drages mer och mer derifrån, han har ambition, han vill ej blygas för kamrater, lärare och målsmän, han sporras, han eggas, han förkofrar sig, får framgång och vackra vitsord, det går för honom alt bättre och bättre, men starkt får han arbeta, ty anlagen i denna riktning äro klena; det betyder dock föga, han passar alt bättre och : bättre in i reglementets föreskrifter, men i hans inre der sjunka hans barndoms ideal djupare och djupare, och glömskans bårtäcke breder sig sakta men säkert ut öfver dem. Han ser dem snart ej mer, och omrde skulle för honom framträda på nytt, då skjuter han dem åt sido, de få vänta, tills han blifvit färdig med sin latin, som tager all den kraft, all den tid i anspråk, som de andra i studentexamen ingående ämnena lemna honsm öfrig. Till sist är han student, och student blir man hös oss i medeltal, först vid 21 års ålder. Han är utoc. invändigt oljemålad med klassicitet, och staten fröjdas åt sitt verk. Nu återstå för honom blott ännu några år, han skall taga sin filosofie-kandidatexamen, framför alt läsa och skrifva mera, mycket mera latin, och sedan är han färdig, sedan är Han äfven fernissad, han har fått denna humanistiska, afrundade bildning, utan hvilken han ej kunde studera naturen. Kanske andas han nu friare. För sin sista examen, för filosofie-licentiat:examen, får han nu vid några och 20 år tillstånd att följa sin böjelse, han får studera naturen, han får äntligen egna sig åt hvad hans barndoms kärlek bjöd. Han går då ut i naturen, men huru har ej alt förändrat sig der. Naturen står för honom mörk, sluten och kall, han känner ej mera igen den. Hvar är väl alt det, som förr väckte hans hänförelse och eldade hans håg, hvar äro alla de skönheter, som förr logo emot honom, hvar hälst han gick fram? Aro de väl nu djupare beslöjade än förr, och hvarför lyftes ej en flik af slöjan för hans :spanande blick? Nej, intet är förändradt der ute i naturen, men han, han här för denna förlorat sin kärlek, och de skön heter, han der söker, de ligga ej på ytan, tillgängliga: för en hvar, som sträcker ut handen för att gripa dem, de visa sig blott för den, som nalkas dem med aktning och innerlig. kärlek. Det lif, hvari han rört sig, det var ett annat, sin lärdöm, sitt yetande, det har han hemtat allena ur böcker och scripta, och han har dervid mer döh mer förlorat sinblick för de fina skiftningarna i det lefvande lif, som rör sig omkring honom; han har förlorat den skarpa iakttagelseförmåga, med hvilken hvar och en måste vara väpnad, som vill djupare inttänga i naturens lif. Han kan ej mera studera naturen i naturen sjelf, men han vill dock kanske ännu göra ett försök, innan han för alltid lemnar den bana, han en gång föresatt sig skola blifva hans. Han vill pröfva den metod, han numera lärt sig, han vill pröfva att studera naturen i böcker. Han samlar alt, hvad den moderna literaturen har om naturen att förtälja; det är alt skrifvet på moderna språk, detta kanske öfverraskar honom, men han går vidare, han söker intränga i denna literatur, men snart skall han finna att i naturen intränger han ej med det samma. Han kan i sig uppsvampa hvad andra forskat och hvad andra tänkt; på grund af hvad de forskat och iakttagit, men sjelf har han intet sett, intet akttagit, han kan ej vinna en sjelfständig punkt, han blir en kastboll, och framför alt kan han ej sjelf lägga ett: strå till att öka vårt vetandes.skatter. Naturforskare kan han på def vägen omöjligen blifva. Nu först kanske vaknar han upp till fullt medvetande: om att hans riktning är en missriktning; att hans mål är förfeladt ; men hans sorg häröfver är måhända ej si stor, ty han har glömt huru stark hans kärlek var. Det frö, sorå hos honom i unga år började gro, och genom hvars rätta vård hän skolat blifva en utpräglad och ,Jifskraftigt. utvecklad personlighet, hväraf det så i vetenskapen som i det allmänna lifvet göres oss -så stort behof, det fröet är dödt och förtorkadt. Han t3 dör nnsmed hola sn ungdom: hakom TU Ö FP CKEh-2, hr om. he må om KR tf Än tr BARR RR EE EE EE te PD et AN Me 3 Vd Pe OR