till utvandringen och ställa den begäran till honom, att tre bland dem måtte befordras med regeringens fartyg till Alaska, för att kunna undersöka landet och aflägga berättelse derom för sina landsmän. Viäro alle sammans fattigt folks, heter det i denna skrifvelse, till ingen nytta hafva vi hittills kastat bort våra pengar, då vi atsändt agenter, hvilka skulle leta upp åt oss ett land, som icke var för varmt om sommaren. Alla våra penningmedel till hopa skulle icke räcka till för att hyra ett fartyg, för att föra våra utskickade till Alaska. Om åessa, fortfar skrifvelsen, skulle hemsända en gyngam berättelse, så skulle den isländska exodus redan taga gin början på våren. Härpå betänkte sig Grant en tid, men gaf derpå en vid San Francisco liggande kanonbåt order att tzga de tre männen om bord och föra dem till Sitka. På det de icke skola glömmas, såsom de judiske spejarne, hvilka utsändes till Kanaan, uppteckna vi här derag namn: Jan Olafson, Olaf Olafson och Paul Björnsson. Två af dem äro landtmän, den tredje journalist.