Aftonbladet – 20 oktober 1874, sida 2

visade, Och vi hoppas degsutomw, att statsutskottet vid blifvande framställningar rörande järnvägsbyggnadsanslag antingen tillstyrker någon viss samma för festligheter, om sådana pröfvas nödvändiga och oundgängliga vid hvarje järnvägssträckas öppnande, eller ock gör sbdana vilkor och förbehåll, att det icke hädanefter må falla nå gon in att till sådant förrycka statsmedel, anvisade för nyttiga ändamkl. Det kan eljest vara svårt nog att säga, hvart man på den beträdda vägen till slut kan komma. På tal om järnvägsinvigningshögtidligheter, torde vi icke böra underläta offoniligen frambära ett bekymmer, som blifvit oss delgifvet i insända. artiklar, dem vi visserligen icke finna oss böra i bladet ötergifva, men hvilkas hufvudtanke synes ors8 väl förtjena uppmärksammas och behbjertzs. Man har nämligen fäst vår uppmärksamhet derpå, att vid dessa nu så tidt och ofta återkommande järnvägsinvigoingar, som hedras med kungliga personers närvaro, blir det för en del af de särskilda orternas invånare, och i synnerhet för en gel ämbetsoch tjenstemän, ett moraliskt tvång att i dem deltaga, i huru stort miseförhållande de dryga kostnaderna dervid än må stå till mångens knappa tillgångar; och man har ifrågasatt, om det icke at sådan anledning kunde vara skäl, att den eller de, för hvilka sådana festligheter egentligen anordcas, afböjde dem genom att på förhand undanbedja sig eådana storartade tillställningar, med hvilka det nu synes blifva sed att dat ena samhället söker öfverbjuda det andra. Vi ha så mycket mindre tvekat att gifva uttryck åt i fråga varande af fattiga tjenstemän 038 delgifna bekymmer, som man j våra dagar haft så minga sorgliga vitnesbörå om hvarthän benägenheten att lefva öfver aina tillgåsgar kan leda, och således helt säkert ingen — minst de högst uppsatte i landet, på hvilkas föredöme så mycket beror —, lära vilja hafva på sitt samvete att hafva försatt någon i ett slags nödtvång att vidkännas utgifter, för hvilkas betäckande vederbörande, i bästa fall, måste underkasta sig bekymmer och umbäranden, men hvilka understundom kunna innebära frestelsen till handlingar, medförande vida betänkligare följder än försakelser af det nödvändiga. Att högt uppsatta personligheter genom besök i olika delar af landet vinna någon kännedom om deras egendomligheter och förhållanden, kan ju icke vara annat än önskvärdt, men det goda ändamålet med sådana besök lärer väl icke främjas derigenom, att vid dem tid, uppmärksamhet och kraftor tagas i anspråk för hvarandra oupphörigen aflösande fester. Man skulle snarare föreställa sig, att dessa skulle i längden blifva en börda, från hvilken vederbörande serna funne en anledning attsöka befrielse, och en sådan af ganska giltig art torde kunna anses ligga i kännedomen derom, att det undergånviga leendet, hvarmed vid sådana fester höga gäster mottagas, icke sällan är on marque, som döljer bekymren sfver hvar medel skola tagas att gälda let kostsamma nödtvåbget att vara med om osten.