Aftonbladet – 19 oktober 1874, sida 3

uppträdande. Uti hans if you please, sir, gger något aktningsfn!lt, mon på samraa ng en sjelfständighetskänsla, som ger den erbjudna tjensten ett dubbeit värde. Och detta goda förstånd mellan den uppassande och den, som blifver uppassad, visar gig äfven I den böflighet, Hvarmed den senare alltid bemöter den förre, Will you please, är en term, hvarmed man gerna låter en begäran sf hvad slag som hälst föregås, och denna visade artighet framkallar aldrig hos uppassaren någon förflugenhet eller opassande förtrolighet. Det är ondast en höflighet, som han gör anspråk på satt finna hog en gentleman och som gör hans arbete behagligare utan att behöfva rubba dess kerakter. Vid ett engelskt bord anses det icke häller såsom nägot opassande att besvära de öfrige bordsgästerne med någon begäran. Jag kan sålunda sträcka min tomma talrik öfver bordet och bedja någon deröfver sittande bordskamrat fylla den med någon afi hans närhet stående rätter, utan jatt detta betraktas såsom ohöfligt, men deremot skulle det betraktas såsom ohöfligt och obelefvadt. om jag, utan att särskild anled: ning finnos: för handen,ropade och bad stew. arten tillfredsställa denna . min önskan, Lägger jag nu härtill, att dennas, om jag så rå uttrycka mig, solidaritet, söt genomgår hela bordssällskapet, alltid bidrager tillatt göra tonen förtroligarb, på sammå gång som etiketten icke fordrar någon presentation och icke språket, genom frånvaron af lämpligt tilltalsord, försvårar konversatic nen, så bör man lätt finna att middagsbordet å en engelsk ångbåt är ofantligt myc: ket angenämare än å en svensk, der löjliga petitesser af hvarje slag framkalla en besvärad stämning. Men middagen är slut, och de 14 aktersalougspassagerare, som deltagit derl, bege sig upp på däck för att der vid en doftande cigarr intaga sitt kaffe. Änuu är hafvet lugnt och himlen icke på något sätt ovanlig. Dessa båda förhållanden framkalla också åtskilliga djerfva hypoteser med afseende å väderleken under den återstående delen af rogan. Men om någonsin ordspråket menniskan. spår, men Gud rår skall hafva tillämpligbet, så skall det vara på sjön, och framför alt en höståag på Nordsjön, ett vatten som täflar med Svarta hafvet inyckfollhet. Vår gamle kapten började också snart att med alt större och större noggranhet betrakta den sydvestra hbori sonten, som synbarligen antog ett alt mera hotande utseende. Det var en mörk molnvägg gom reste sig sakta, mon allvar. ligt, Den blef alt större och större, antog en alt mera i grött stötande färgton. IDA den öfre kanten nått upp omkring 309 öfver horisonten, sönderdelade don sig och ett slags, om jag så får uttrycka mig, molntungor utgingo med stor hastighet från dou samma. Dessa blefvo alt längre och längre, åtskilliga af dem nådde redan zenith och dhbafvet började skifta färg, Man. erfor ovil Tkorligen en obebaglig, tryckande stämning och denna ökadea naturligtvis än mera, när vi fingo höra en sjungande susning gå genom Itecklaget. Änvrn nigra ögonblick och stor men bröt lös öfver oas. Molnväggon tyck: ites ha hoppat öfver horisonten, så nära synites oss hennes bas, molntungor utvecklade sig raed alt större hastighet, och det hela föreföll mig som om en ofantlig pisuvre hotfullt närmade sig med utsträckta tentakler, för att trycka oss till sitt Bröst. På en gång brast det hela sönder, vi hörde ett ett skarpt hvinande i tacklaget, den framvältrande :vindmassan förtog oss för ett ögonblick andan, och ehurn endast förande en. obetydlig . segelarea,. böjde sig likväl Rollo såsom ett rö, men reste sig Eter trotsigt, under det att skrufven med ett doft dön piskade de hvitskummande vågorna, som pu bröto kring ose. Alt högre och mera löngsträckta blefvo decsa och i följd deraf alt väldsammare fartygets rörelser, skummet yrde om bogen, och när de framvältande vågorna blefvo Rollo för öfvermäktiga och trotsade dess försök att gå öfver dem, rände ångfartyget sin skarpa stät midt i deras hjertan och bröt sig så sin väg fram, Vatt-1 net störtade ned årån fördäcket och den långa båten skälfded sina. fogningar, men fraxa skulle den gå, öfver eller igenom, det var likgiltigt. Det var rätt intressant att se, hvilken effekt stormen hade ä de -om bord varande passagorarne, Fn del döko med en förvänande hastighet, och med så få missöden, som det häftigt stampande fartyget tillät, ned i sina hytter, under det en annan del qvarblef 8 däck, betraktande det storartade gkådespel, gom en våldsam atorm på hafvet alltid erbjuder. Med medet och förmågan! att bälla magen i försvaratlllatbsd mot upproriska rörelser var det icke s all deles väl bestäldt ho4 alla, mon — anseendet skulle bevaras, Emellertid hade tiden för suöp6n närmat sig. Stewarten ringde och af de ursprungligon fjorton bordsgästerna kunde vi endast räkna 6 eller 7, och äfven en dell: al dessa sågo nästan ut som om de varit för sin representations skull nödda och tvungna. Vissorligen bleknade en och annav kind, stundom på ett ganska betänkligt sätt, men några klunkar: vin eller porter, som hastigt pressades ned, återstälde snart den för ott ögonblick rubbade jämnvigten. Två, tre gånger hade.on lång, mager engels man på detta sätt lyckats kurera sig, och antagligen i följd deraf insöfd i ett slags säkerhet, sträckte han fram sin tallrik för att få on af de stora stekta sillar, som lågo å ett af faten på bordet. Sillen orhöll han naturligtvis genast, och för act bespara sig besväret med kunlf och gaffel, grep han den med tummen och pekfingret och förda den till 6a tredjedel in i munnen, hufvudet först. Antagligen hade det a varit havs ,oning att afbita alllep, då -— hans Myndör på en Bång rd är ale förfärande blekhet, hang händer 2503 ät sidan; lemnande sillen dVsrsittande i munnen, medstjerten ett gzodt qvarter utstickande ur den samma, Plöts ligt kastade han sig handlöst öfver karmen till den soffa, å hvilken han satt, af hvad orsak vet jag icke, men visst är det, att han, i stället för att taga sillen ur munnen, än fastare tillslöt denna, så att man tydligen kunde höra huru det knastrade i sillens benbyggnad, och. så bar det af uppför trapporna, med den olyckliga sillen stickande ut ur munnen liksom en modern stridsbagge. Om han sedermera lyckades blifva af med den samma, och på hvad sätt detta skedde, är mig obekant; vare nog sagdt, att vi andra under skiftande sinnesrörelser afslutade vär måltid utan någon vidare malheur. Alt efter som vi kommo närmare det engelska iandet, lade sig emellertid den våldsamma sjön alt mer och mer, och när vi sintligen, söndags f. m. den 11 Okt., fingo sigte på det engelska laadet, blåste det visserligen ännu hårdt, men fartygets rörelser besvärade icke längre. Ju närmare vi kommo land, dess mera omväxlande tafla tedde sig för våra ögon, Fiskarebåtar lågo kringströdda än här, än der; ön dansk bark, som under stormen förlorat ARTNAMNET SSL ENATOR EEE rd I RN VAN OR a Bj Mi JA EN RANA lj RN JR fi) EP RER BE EE TT RER NGA HR TR fn Mn nn