Aftonbladet – 19 oktober 1874, sida 3

Från Göteborg till Hwh. (Från Aftonbladets korrespondent.) Hull den 12 Oktober 1874, Ett engelskt middagsbord. — De uppassades och uppassarnes inbördes ställning. — Storm. — En olycklig engelsman och hvad en silllyckades förekomma. — Humberflodens mynning. — Ankaret i botten! Då jag senast skref till Aftonbladet, satt jag botell Göta Källare, sönderskakad efter järnvägsresan fråh Stockholm till Göteborg, och när jag nu åter låter pennan glida ötver papperet, för att låta Aftonbladets läsare bland annat veta hurg pasg trefligt det kan vara att uthärda on våldsam höststorm å Nordsjön, sitter jag i ångskonerten Rollos aktersalong, med benen utspetade ät hvar sia sidasamt armurne så vidt ntbredda på bordet som möjligt, för att I någon mån kunna bibehålla den jämn. vigt, Bom den npprörda Wördsjön vill göra mig stridig, : Det oväder, som ännu rasar, kom skäljgen oförberedt, hvilket i allmänhet är fallet med höststormar, ty då vi hade passerat den tämligen intresselösa skärgården till Göteborg samt kommit ut hk öppna kafvet, lig detta lugnt och fridinllt fråmför oss, och himlen syntes hällar intet, som kunda håntyda på aen våldsamma storm, som sh snart skulle urladda sig öfver oss. Detvar derför endakt med de most angenäma kän. glor, som vi slogo osg ned vid middagsbordet för att njuta af den äkta engelska måltid, som-serverades oss. JAG mig tillägga, på äkta engelskt sätt. Och detta sätt är i sanning icke obshagligt, Vid ena ändan af horået gitter vär väderbitne, srähårige ka ten med en stor rostbiff framför nig, oc vid den motsatta en engelsk prost, passage. rare om bord, som ed sin förbindligaste min trugar på oss al den saftiga mutton, som framför honom, Desza båda gentlemon, kaptenen och presten, uppoffra sig verkligen för det öfriga bordsällskapet, ty icke nog mad att de icke sjoliva taga något till bästa, förr än alla audra blifvit tillgodosedde, utan äfven, sedan de slutligen fått zågat på alna tollrikar, ogna de nästan mera uppmärksamhet bt att efterse att icke nägonting fattas Å de andras, än åt tillgodoseendet af egna behof. I dessa mina sträfvanden äro de emellertid verksamt biträdda af tvänne stewarter, som aldrig underlåta, då de se en tallrik tom, att artigt fråga om dot är något mara som behagar. Jag kan icke säga buru avgenämt tilltalande