Aftonbladet – 19 oktober 1874, sida 2

STOCKHOLM den 19 Okt. Den Arnimeka saken sysselsätter fortfskande den europelska pressen. Båda par sjerna göka ömsesidigt rättfördiga sig. Selan Utrikosministersn för aågon tid sedan: zenom en officiös artikel i Kölnische Zeitung motiverade arresteringenus befogenhet och framestälde Arcims hbandlingssätt enligt sin applattning, har ou exa vän till grefve Ai alm i Vossische Zeitung gitvit en skildring pf orsakerna till det epända förhöllandet mellan Bismarck och Arnim, Ännu I Maj månad 1872 var förhållandet mellan de båda statswänonen ytterst vänskapligt, och det var ill och med fråga om, att Arnim skulle blifva Bismarcks medhjelpare i utrikesstyrelsen, likasom Balan förat varit och Biälow nu är. Samma vår hade Arnim on utomordentlig, i visst hänseende afgörande miasion till Rom, och han rådde då både till att bryta med pätvehofvet och till att ntnåmna kardinal Hoheniche till Tysklands sändebud vid det samma, bvilka räd följdes. På hösten 1872 kallnado emellertid förhållandet å Biemarcks sida, utan att det är möjligt att angilva något tillräckligt skäl derför, och i September vägrade han till och med att mottaga Arnim hos sig i Berlin, dit denne trots sin sjukdom rest, och kanslern begat sig till Varzin, utan att ha gett Arnim. Dot har sagts, att Arnim främjat en monarkisk restauration i Frankrike och i sina rapporter anbefalt don; men detta är alldeles icke sant, Han hade visgerligen i Oktober 1872 i ett privatbref till Bismarck yttrat, att Thiers började känna sig mäktig i högre grad, än som kunde vara önskvärdt för Tyskland, att han stod i förbindelse med Gambetta och att öfver alt knnde märkas en republikansk propaganda. Särskildt fäste han uppmärksamheten på Spanien och trodde, att man kunde vänta att få se republikon der; och få månader derefter visade rig, att han hado rätt. Hsu hade äfven framstält den frågan, om det icke vore farligt att republiken sålunda komme till lifs i en stor del af Europa; men han hade ingalunda volat göra det till Tysklands uppgift att understödja ea mo narkisk rostauration i Frankrike, emedan det blott kunde ligga i Tysklands intresse, att en ständig omväxling at den högsta myndigheten och myndighetsformen egde rum i Frankrike, så länge tyska trupper stode der, emedan det derigenom sjelf kunde utöfva ett större inflytande. Han önskade, att man skulle söka fördröja utbetaiandet af krigsskadeersättningen så mycket som möjligt. och förbehålla Tyskland rättighet att åter besätta Frankrike, om det gjorde rig skyldigt till en försummelse i detta hänseende. Bismarcks ovilja mot Arnim framkallades af den omständigheten, att denne för starkt fäst uppmärksamheten på republikens utbredande i Enropa, ty detta väckte misstämning på högre ort och åen bar kanske gifvit sig luft i uttryck mot Bismarck. Då nu Arnim dorjämte i Novembor 1872 fäste upp: märksambeten på Thiers hotade ställning och de fel, han beginge, uttyddes detta, som akulle han önska bans fall, Tillfölja deraf fick Arnim ett långt bre? från Bismarck, hvilken beklagade den djupa meningsskil nad, som uppstått mellan dem om hufvadpunkter i politiken, Detta förnekade Arnim i sitt svar, likasom han öfver huf. vad, enligt Vossische Zeitung, långt ifrån önskade att rubba Bismarcks ställning, emedan han i de stora politiska frågorna dela: de bans äsigter. Arnims svar gjorde intet intryck, och flere höget kränkande bref följde från Bismarck, sk att hvarje samverkon iom emellan måste anses omöjlig. IJannari månad detta ör kom Arnim till Berlin för att begrafva sin dotter, och fick då af Bil. low uppmaning att begitva sig till Konstantinopel; han mottog tillbudot, men han hade knappt återvändt till Paris, förr än han der fann on ny skrifvelse, affattad I ännu hänsynslösare uttryck är deförra. Nuvar en brytning oundgänglig, emedan anbkadet om pösten i Konstantinopel icke kunds an308 för allvarligt menadt. De skrifvelser, som Arnim behåller, äro just dessa bref från Bismarck, och han ville icke utlemna dem, emedan han ämnar använda dem till sitt egot försvar; men han vill gerna fram: lägga dem för domstolen. Deremot har det drig varlt hans mening att offentliggöra lem. Med afseende på de nämnda brefven säger Times korrespondent i Berlin, attregeringen öfverlemnat till stadsrätten i nämnda stad en af tyska boskickningen i Paris in sänd förteckning ötver de skrifvelser, hvilka srefve Arnim låtit uppföra som offontliga. Bland dessa skrifvelsor äro upptagna de irof, som Arnim nu vägrar att utlemna, Franska nationalförsamlingens permanenta komitg sammanträdde förliden torsdag i Versailles. Som man väntade att förklaringar skulle komma att afgifvas om den spanska ioten och om Orenogues fiorkalland . hade on mängd deputarade, hvilka icke äro medAR EE SR GAO MA ESSIN STANNA NS