Aftonbladet – 15 oktober 1874, sida 2

Förslaget om den noråslesvigska frågans afgörande genom en skiljodomare synes vinna en alt större terräng. Här omdagon omtalade vi ett förslag, att Österrike borie Åtaga sig medlarekallet. Sedan här danska Dagbladet för i tisdags meddelat utdrag ur en korrespondens från Wien till Magdeb. Ztg, hvari det heter, att tanken att åt drottning Victorias uppdraga skiljedomen, rörande hvilka mnordslesvigska distrikt böra komma under Pragfredens ba stämmelse om en folkomröstning, fianer myc ket stöd i diplomatiska kretsar. Ett haltofficielt blad offentliggör ett uppenbarligen från Kjöbenbavn inspireradt bref, hvari säges att konung, Kristiens regering med glädje skulle gå in på en-sådan lösning, men: icke vägade komma fram med ett förslag härom i Berlin, då hon kunde väc Preussens misshag genom att göra ett ialedande steg härtill och ingen rätt hade att taga initiativet. Furst Bismarck är veterligen beredvillig att afgöra frågan, och en suverän, som drottning Victoria, hvilken är så nära förbunden med båda nationerna, kunde uppmanas att bestämma hvad i traktaten menades, med de nordslesvigska distrikten, Den tid är för länge sedan förbi, då fältropet i Kjöbenhavn var: alt eller intet. Nu vilja danskarnpe taga emot hvad de kumna få och äro bereddåe att göra de i det lilla afträdda territoriet boende tyskarne hvarje medgifvande med afseende på rätten att välja mellan de båda nationaliteterna. Diplomatiska kretsar, heter det, se i detta förslag en slutlig lösning af frågan. Under det möte, zom den socialvetenskapliga kongressen nyligen hållit i Glasgow, har den nordslesvigska frågan äfven blifvit bragt å bane, Med anledning deraf, att mr Peabody hade yttrat att det knappt skulle finnas någon civiliserad nation, som skulle våga åsidosätta utslaget af en skiljedomstol, anmärkte, enligt The Scotsman, mr Free land att han icke var så sangvinisk, som flere föregående talare, med afseende å betydelsen af en skiljedomstol. Han ville vända uppmärksamheten på en kränkning af ingångna traktater, som för ögonblicket egde rum i hela den civiliserade verldens åsyn, nämligen uraktlåtenheten att uppfylla Pragfredens femte artikel, hvars bestämmelser kränkts på ett sådant sätt, att han icke drog i betänkande att säga, att det var vanärande för Preussens civilisation. Om man fäste afseende på hvad dagligen berättas i tidningar, och då det är klart att Frankrike och Tyskland rusta sig ända till tänderna, så kunde denna lilla fläck på de, europeiska angelägenheternas horisont ; lätt blosga upp till ett krig, som det skulle vara mycket svårt för en skiljedomstol att förhindra. Han hoppades att den offentliga meningen skall utöfva sitt tryck i denna sak och framtvinga traktatens uppfyllelse genom att uppväcka känslan af blygsel hos den makt, som gjorde orätt, och således förekomma ett krig, rörande hvilket han vore irädd att det, huru ringa dees orsak måtte j vara, skulle visa sig vara ett af dem, hvars i följder det skall vara plusamt för civiliserade menniskor att vara vitnen till. Att Preussen emellertid icke känner någon blygsel öfver sitt föregkende handlingasätt i denna sak, synes framgå af ett svar å en artikel i St, Petersb. Tidn. om Preuzsens beteende mot Danmark, som nyligen varit synligt i den officiösa Spenersche Ztg, hvari det bland annat heter: Den danska agitationen för åternpplifvandet af den s.k. nordslesvigska frågan har småningom antagit dimensioner, som verkligen hota med att det vattenglas, hvari stormen rasar, skall rinna öfver. Detnyastelifsteckaet på denna metodiska agitation, som uppenbart utgår från det gamla oräspråket, att många hundar äro harens död, består i att nu också de ryska tidningarna satts i rörelse, Det är nu solklart att man måste taga det kjöbenhavnska kabinettets förklaring om, att det står alldeles utom agitationen, cum grano salis. Tidningen finner vidare en viss betydelse deri, att denna fråga ens omnämndes i det sista danska trontalet, eburu det skedde så ytterst försigtigt, samt uttalar sin förunåran öfver att den så plötsligt och oväntadt förts å bane i alla Europas tidningar och likaledes just nu spridt sig till den ryska pressen. Med stor sakkunskap och behändighet, heter det derpå, hafva kolpor