Aftonbladet – 15 oktober 1874, sida 2

RR mål och söker att så småningom nå dem. Nu, då Italiens enhet är ett faktum, är jämnvigt mellan stateng utgifter och inkomster det, som i främsta rummet bör eftersträfvas. Jag skulle önska att de, gom tala om skattereformer, ville komma med bestämda, positiva förslag och noggrannare utveckla sina åsigter — jag skall emellertid föregå med ett godt exempel och uttala min uppfattning af statens finansiella ställ ning. Vår brist år 1875 kommer blott att uppgå till 54 millioner, dö utgifterna för nya järnvägsanläggningar, för statsskuldens amortering, för reservfonders förökning, medräknas. Detta är knappt hälften af hvad bristen i år utgör. Underbalansen betäckes af de 12 millioner, som de pu åtagna nya skatterna komma att inbrioga, 22 millioner, som tullen och konsumtionsskatten lemna, och slutligen skola de föreslagna järnvägskonventionerna inbringa de bristande 20 millionerna, om parlamentet vill bifalla dem. På detta sätt skall man uppnå jämnvigt i budgeten, utan att nya skatter behöfva upptagas, mes blott för den händelse att parlamentet icke ikläder sig nya utgifter, tom icke uppvägas af motsvarande poster pi inkomstsidan. Jag tror, att vi då lugnt kunna opphäfva tvångskursen på pappersmyntet. Lika vigtigt som jämnvigten mellan statens inkomster. och utgifter, är emellertid Bterupprättandet af den sllmänna säkerheten. Tillståndet är i högsta grad sorgligt, men det måste förändras, ech jag försäkrar eder, att jag icke hyser fruktan vare sig för röda ellor svarta spöken. Staten är tillräckligt tryggad gexom de bestående lagarne; med kraft och opartiskhet måste dock dessa tillämpas. Mot hemiiga sällskap, som tagit lönmord till sin uppgift, äro våra lagar visserligen icke tillräckliga; men till och med de friaste folk på jorden hafva under utomordentliga förhåtlanden icke dragit i betänkande att lägga en utomordentlig makt i regeringens hand. Jag önskar, kortligen sagdt, en kraftig lag angående den allmänna säkerheten, en lag, som med energi skall tillämpas, der de gamla lagarne ej räcka till; jag önskar, att man icke beviljar nya utgifter, ntan att sörja för motsvarande inkomster, och jag önskar slutligen förbättringar i skatteväsendet och administrationen, men inga radikala och omogna. Väl öfvervägda och förnuftiga mäste de vara, 2å att de sk småningom, utan oordningar och tvära rubbningar, kunna genomföras. Men till alt detta behöfver regeringen en kammare med en stark och kraftig majoritet. Det är derföre valmännens pligt att blott välja sådana deputerade, som sjelfva veta hvad de vilja och som äro fast beslutna att uppträda med energi; ty svaghet och vankolmod in om kammaren kunna blott undergräfvalandets konstitutionella institutioner. Dessa, så väl som landets hela framtid, ligga i valmännens händer.