Aftonbladet – 15 oktober 1874, sida 2

Iken. Här hör folket sitt modersmål renast och skönast taladt, och den egendomliga karakter, som utmärker de bästa af de uppförda skådespelen, låter nästan åskådaren inandas en luft af kondenserad fosterlandskärlek. Bevis härpå lemna Holberg, som höll en så obarmhertig räfst med tyskt språk och tysk mode; Öhlenschläger, som hemtade sina ämnen frän den nordiska forntiden; Heiberg, hos hvilken romantiken sammanlänkades med den Sjzelländska naturen; samt Hostrup och hans kjöbenhavnska vaudeviller. I sanning, utbrister den ksyftade författaren, som är den om spridningen bland sitt folk af kunskapen om Nordens andliga lif sk förtjente engelsmannen Edm., Gosse, om en främmande makt, som förstode folkets karakter, eröfrade Kjöbenhavn, skulle dess första handling otvifvelaktigt vara att stänga den kungliga teaternas portar. En. öfversigt af den danska kungliga teaterns historia, hvilken tager sin början med Holberg, visar att, hvarje gång smaken varit på väg att förfalla, har der uppstått skalder, som hafva återfört den.1 sitt rätta spår: en Ewald, en Wessel, som med sin Kjerlighed uden strömper: på en gång gjorde ett slut på den uppskrntvade franska tragedien, samt framför alt Öhlenslchäger och efter honom Heiberg och Hertz och senare Hostrup. Man bör hoppas att den nya teatern skall framkalla nya författare och att den period af letargi och reaktion. som följt på den sista poetiska väckelsen, snart måtte vara öfver. Såsom : ofvan är antydt, har Danmark ej blott skapat utmärkta dramatiska författare, utan äfven en skådespelareskola, hvilken man måste känna sig tilltalad, En främmande från London eller Berlin,