Aftonbladet – 14 oktober 1874, sida 2

len handräckning, som staden skulle lemna, unna sättas i stånd att fullborda banan, in de, som innehöllos i bolagsstyrelsens ramställning och drätselnämndens förslag. 3eredningsutskottet, för hvars slutliga hemtällan vi nyligen redogjort, har också funit sig icke böra behandla saken alldeles så ättvindigt som drätselnämnden, utan förelagit några förbehåll, hufvudsakligen gånde derpå ut, att det beslut om aktietecking, som utskottet tillstyrkt stadsfullmäkige att fatta, skulle blifva förbindande enlast under förutsättning, att säkerhet vunes derför, att järnvägsförbindelsen verklien komme till stånd på sådant sätt, att len kan göra all den nytta, som med den amma är åsyftad. Utskottet anser nämlisen, att utbyte af räntegarantien emot akieteckning endast för det fall må ega rum, tt bolaget mäktar färdigbygga banan med le ifrågasatta förlängningarna åt båda hälen, så att hon komme att sammanbinda uudvika med saltsjöhamn (stranden af Lilla Värtan) vid Stockholm. För att kommunen skulle vara försäkrad m att företaget skulle varda på sädant ätt utfördt, vill utskottet, såsom man orde erinra sig, uppställa dels det vilor, att bolaget skall åstadkomma, utöfrer den förut varande aktieteckningen å ; millioner och den å 31a millioner, hvar ned staden skulle bidraga, en ytterligare eckning af 112 million, deraf minst 30 yroc. skulle vara inbetalda och förbindelser utgifna om inbetalning af återstående beoppet inom ett år från det staden verkstält någon inbetalning på grund af sin eckning, dels ock stipulera, att bolaget skall visa sig ega så mycket i aktiekapital och andra tillgängliga medel, som forIras för den ofvan till sin sträckning anvifna banans fullbordande och förseende ned rörlig materiel. Utskottet vill lemna olaget ett års tid för att tillse, om det kan ullgöra dessa vilkor, och skulle efter förloppet af denna frist beslutet om aktieteckningen vara förfallet. Saken ställer sig visserligen enligt detta förslag något annorlunda och något fördeluktigare för kommunen än enligt drätselnämndens, som blott var ett rätt och slätt illstyrkande af bolagsstyrelsens framställ ding. Staden skulle inläta sig vidare med let äfventyrliga bolaget endast under förutättning, dels att afsigten vore att åstadcomma en bana, som antages varda för communen af större gagn än den, till hvars istadkommande kommunen bidragit genom in förut beviljade räntegaranti, dels ock tt någon trygghet funnes att genom stalens mellankomst det åsyftade företaget skulle kunna genomföras. Detta klingar visserligen icke så illa, och unnes ej en dyrköpt erfarenhet af det här fråga varande järnvägsbolagets och dess styrelses sätt att gå till väga, så kunde det synas, som om ej så stor betänklighet kunde finnas vid att samtycka till detta förslag, ehuru väl det alltid blir en ganska allvarsam sak för kommunen att anslå en så betydlig summa som 3!2 millioner till en järnvägsanläggning. Vi säga med flit anslå, ty fastän bidraget skulle hafva formen af en aktieteckning och således möjligheten af en framtida utdelning förefinnas, tro vi dock, att det är klokast att betrakta den nämnda summan, om den beviljades, såsom placerad å fonds perdu. Tager man nämligen i betraktande, hvilket ansenligt belopp belaget måste genom lån anskaffa, och de tunga vilkor, hvarpå detta måste ske — och hvarom mera här nedan — så skall man vara synnerligen sangvinisk, om man föreställer sig att aktieegarne skola ha att påräkna någon utdelning. Men sådana som förhållandena nu äro, och då man vet med hvilka — eller med hvem — man har att göra, så skulle ett bifall till beredningsutskottets förslag, sådant det nu föreligger och i det fullkomligt outredda skick, hvari ärendet framlägges, vara i hög grad äfventyrligt. Vi skola söka gifva några skäl för detta påstående, utöfver dem, som innefattas i de betraktelser i ämnet, som vi anförde i en uppsats, införd i vårt blad den 17 nästlidna mänad. Det första, som måste anmärkas mot beredningsutskottets utlåtande, är den fullkomliga frånvaron af ens en tillstymmelse till försök att utreda frågans finansiella sida, såväl i hvad den rörer det sannolika finansiella resultatet af det steg, som ut. skottet tillstyrker stadsfullmäktige att taga, som i hvad angår det andra alternativ, som står till buds, det nämligen att kommunen förhåller sig alldeles passiv, intill dess sakerna komma på den punkt att staden får rätt att på grund af öfverenskommelsen vid ränte: garantiens beviljande öfvertaga järnvägsanläggningen i det skick, den då kan befinnas. Båda delarne synas oss dock lika angelägna och lika oundgängliga, innan man jogir att en kommun skall bevilja ett för en samma så betydligt tillskott till ett företag, som 3!a millioner. Man kan visserligen ana, att utskottet ansettrådligast att undandraga sig den först nämnda utredningen, emedan den ofelbart skulle ledt till den slutföljd, att man måst säga, atticke någon afkastning kan vara att förvänta å den beviljade summan, hvarförutom man då jämväl måst beröra den rätt. ömtåliga frågan om måttet af de uppoffringar, som bolaget måste underkasta sig för att kunna anskaffa den del af det felande kapitalet, som behöfde upplånas, Det är väl möjligt att en sådan utredning icke varit egnad att uppmuntra fullmäktige att fatta det beslut som utskottet synes önska må komma till stånd, men utskottet borde dock icke förgåta, att dess nppglft är ati utreda förekommande ärenden så, att kommunens representanter må derji ha en verklig lednihg för get mgöme, men alldeles icke att genom utlåtanden, aftattade i allmänna fraser, förleda dem att inlåta sig i äfventyrliga företag. Ännu oförklarligare är det emellertid, att utskottet icke aktat nödigt att visa kommuhenk representanter och deras kommittenter, hufvadstadens invånare, Hurp det skulle slå sig ut, i finansielt hängseönde, om kommunen öfvertoge den bana, för hvilken räntegarantien blifvit beviljad, i det skick hvari det nuvarande polaget kan mäkta försätta den; och droge försorg öm hennes fullbordande, sxempelvis genom banans. öfverlktande åt stt för ändamålet bildadt nytt bolag. Det