Aftonbladet – 13 oktober 1874, sida 3

Cyril lyssnade på bosgo med vördnads föll uppmärksamhet och följde hennes råd: alt utom med afseende på polissongerna hvilka utgjorde på en gång hans starka sid; och hans svaghet. Han älskade sina polisson ger, han till och med beundrade dem — nej från dem kunde han icke skiljas! Men pt (mrs Leighs intalan gjorde han sig deremo vitt många vanor geh fördomar och för värfvane Ört Handen verldimöng ledig: och säkra sätt at vAvA: HAN rodnade längre, då han tilltalades; han gjorae till regel att uppsöka det äldata och fulaste fruntimmer i salongen och konversera endast med henne. Cyril Thornton upphörde således att vara blyg och blef obesvärad. Han började skämta med gamla damer på ett sonligt, vördnadsfallt sätt, och hans anseende hos dem steg tjugo procent; han drog sig ej längre skygg tillbaka från de unga, vackra flickorna, utan uppsökte dem och höll sig icke för godatt söka behaga dem. Han antog bjudningar till middagar och sup6er, då man icke dan: sade. Ännu besökte han de fattiga, men det var honom ej emot; ätt en andre adjunkt tillsattes; som fick på sin lott en del af hans verksamhet bland dem. Mary sade, att Cyril hade mycket förän drat sig till sin fördel; ipgen sade, att för ändringen ländt honom till skada, Och hur skvlle de kubnat säga det? Det är väl ej någon förmån att vara blyg och tafatt, och hvad ondt ligger uti att egna sin yttre per. son lämplig uppmärksamhet, i synnerhet då den samian blifvit välsignad med en mer än vänlig andel af fägring. Fller anstod ho. nu kanske icke ett oskyldigt skämt, sgm aldrig fördes på andras bekostnad och aldfig närmade sig gruasen at det simpla? Kom ott allvarligt ämne Å bane, behandlades dette