Aftonbladet – 13 oktober 1874, sida 3

henne, att du nödgats engagera en särskild brefbärare, emedan den vanlige ej mäktar bära hela packan verser, sonnetter, bref och bjudningskort, som regna öfver dig hvar måndag efter dina predikningar. Jag tror, min sann, att den vackra, lilla nidcen tog det för kontant, ty hon rodnade som en ros och — hollah! hvart tar du vägen ?Cyril hade nämligen dragit sin arm ifrån kaptenens och skyndat bort i största hast. Ett ljus uppgick för honom. Vid alla gudar utbrast kaptenen (Cyril var redan ur sigte) desga genier äro hin så löjliga figurer! Och att tänka, att hon aldrig Observerade min halsduksknut, Han lyfte sin högra hand till 2en med en stolt min, han strök sina mustaseher med samma belåtenhet; derefter giek han in i en parfymhandel, des ban var väl bekent. Den unga damen indanför disken var täck och böhagilg. iransyska och kokett; hon kom i extas öfvor monsleurg cravaten, Vår me var nöjd, men ändå icke fullt tillfredastäld. Jag undrar, hvad hon tyckte öm den, Mumlade han, då han med pre slog hort ä damkoxn från stöfveln, innan! han gick in i parken. ; Det var just den fashionabla promenadtimmen. Såart fona kapten Hartwell ett halft dussin vänner, i hvilkas sällskap han promenerade, pratade, skrattade, rökte cigarr, lorgnerade damerna och bugade sig. Hör på, Hartwell, du söker bestämdt efter Bögon, tcka icke dertill, sade en ung officer, en af kapteneas kamyater, hvilken kade märkt hans oröliga blickar och den! oförböjda min, hvarmed han bateaktödel hvarje förbifarande oktpage, 1— (en omtyckt akler. 1 dad. — hk air un här Bö 18) Syns icke til