Aftonbladet – 12 oktober 1874, sida 3

verståthållarens ställning bör vara sådan, attha: ej så att säga kommer i en moralisk konflik med sig sjelf. Sådan är icke hans ställning nu sådan skulle den blifva om han sattes i tillföll att framföra sina åsigter. Ett sådant steg skull ock leda till en förenkling i ärendenas gång, t då visste man hvar man hade öfverståthållare ämbetet, något som nu ej är förhållandet. Vil man söka anledningen till det allmänna betrak telsesättet i saken, enligt hvilket öfverståthålla rens ordförandeskap är en ren nödvändighet, få man gå långt tillbaka i tiden, till den tid, di han betraktades såsom en slags förmyndare fö Stockholms stad. Då den nya författningen kon till, blef han qvarstående å den höga piedestal å hvilken betraktelsesättet stält honom; mel tiden vore nu inne att få honom derifrån, oc tal. trodde ock att man skulle lyckas. Hr Lagerstråle ville, trots det att han m fungerade såsom ordförande, begagna sig a sin rättighet att deltaga i öfverläggningen. Hal förklarade då till en början, att han gillade di skäl, som mot förslaget blifvit framlagda a utskottet, i hvars hehapdling af frågan har deltagit. Men det funnes ett par skäl som ej blifvit tillräckligt framhållna, och den ville han nu påpeka. fan antydde då på sannolik heten af att Göteborgs stadsfullmäktige vid de nya kommunallagarnes utgifvande äfven skull ha fått ordförande af k. m:t utsedd, om någo person, jämförlig med öfverståthållaren Stockholm der funnits att tillgå, men någon så dan fans ej. Att i Stockholm ståthålla ren dertill en gång för alla förordnades ä lätt förklarligt, ty derigenom ville man komm: å stad en välgörande samverkan mellan honom som ju eger att leda kommunens angelägenhe ter, och kommunens representanter. — Den för lust stadsfullmäktige göra derigenom, att öfver ståthållaren ej deltager i förhandlingarnaj, är fortsatte tal., endast skenbar, ty det är inom be redningsutskottet som hans insigter och kraftel egentligen tagas i anspråk. Lämpligheten a att ordförandeskapet är någorlunda permanen framhölls, äfven som det föga sannolika i at k. m:t skulle till öfverståthållare utse personer som sakna förmåga att leda en öfverläggning Öfverståthållaren, som intet annat hade att öf: vervaka än kommunens intressen, vore äf ven derföre lämpligare, än hvilken som häls bland de 100 stadsf., ty bland dem finnes ingen. som derjämte ej har annat att bestyra. På dessa skäl ansåg tal. — som för öfrigt gaf en historik öfver tillkomsten af de nya kommunalförfatt ningarna med dessas i nu föreliggande fall åbero pade stadganden — att det vore för komwunen en uppoffring att frånträda rätten, att vid led ningen af stadsfullmäktiges och nämndernas för bandlingar taga öfverståthållarens krafter ocl insigter i anspråk. fverläggningen vår härmed slut och vid derpå anstäld votering, föll, såsom bekant är, det framstälda förslaget med en minori tet af 27 röster mot 63.