Aftonbladet – 10 oktober 1874, sida 3

riksskattmästaren sjelf, hvilken under tide hade dött i Hamburg den 25 Maj på utländsk resa, och i alla händelser menac han, att hans medbolagsman borde bära si andel i ansvaret, och ett mycket allmär spridt rykte visste också att berätta, a rikskansleren grefve Magnus de la Gard hade mycket blandat sig i bankens styrels och förmått Palmstruch att utgifva ett öj verdrifvet antal sedlar, af hvilka rikskai sleren sades ha delat halfva vinsten, Föi böret lemnar för öfrigt alldeles inga up) lysningar om orsakerna, hvarför banke måste inställa sina betalningar, eller or hvad man egentligen förebrådde Palmstruct Härigenom vinner ryktet om Dela Gardie finansoperationer någon bekräftelse, och alla händelser antyder det, att regeringe var invecklad i bankens affärer. Banken hela förlust uppgafs till endast 200,000 rål sp., och ingenting låg ju i vägen för, at denna förlust lika väl kunde härröra af för lust på utlåningar som af olagliga missbruk Och hvad kreditsedlarne angår, så hade j deras inlösning redan skett genom regerin gen — äfven någonting märkligt, att sta ten inlöste dessa privata banksedlar! Palm struchs egentliga fel eller missbruk had likväl utan tvifvel varit, att han hade sam manblandat låneoch växelbankens medel hvilket uttryckligen hade blifvit honom för bjudet, då två privilegier hade utfärdats ett för hvardera bankafdelningen. Domen föll den 22 Juli 1668, och Palm struch dömdes derigenom att ha förverka sina privilegier, derför att han vid banken: förvaltning hade gjort sig skyldig tillstor: missbruk. Han skulle inom 6 månader er sätta k. m:t och kronan all den skada oci hela den förlust, som förorsakats genon hans förvaltning, och derefter för alltic förvisas ur Sverige och alla dertill hörand provinger. I fall han icke kunde lemna ful ersättning, skulle han straffas med lifvet: förlust. Regeringen och Stockholms råd yttrade att de ingenting hade emot, att domen för mildrades, men hemstälde för öfrigt dett: till hofrättens eget afgörande och samvets granphet. Palmstruchs medbolagsmän gingc helt och hållet fria från ersättningsansvar och straff. Riksekattmästarens arfvingal blefvo väl efter hans död stälda under åtal men utan resultat. Palmstruch ensam döm des att gifva ersättning. Detta förmådde han likväl icke och skulle således afrättas men regeringen tog honom i sitt beskydd och benädade honom till lifvet. Och icke nog härmed, redan år 1670 frigafs han wu fängelset. Han fick dock icke länge glädja sig åt sin frihet, ty han dog året derpå. nämligen 1671, 61 är gammal, I stället för Palmstruchs bank inrättades ett annat institut den 17 Sept. 1668; det blef egentligen en fortsättning af denna, om också rikets ständer, af hvilka det uppsat tes och styrdes, med undantag af bondestån det, gom ingenting ville ha att skaffa der med, gjorde alt för att det skulle se ut, som om det vore en alldeles ny bank, som stif. tades. Det var en förfärligt hård dom, som drabbade Palmstruch, och Palmstruch ensam, Må han ockeå ha gjort sig skyldig till ett och annat missbruk, så är det dock klart, att regeringen på ett eller annat sätt hade haft sin andel i skulden till bankens öde, hvarom hennes vidsträckta begagnande at benådningsrätten är ett talande vitnesbörd. Men huru det än förhåller sig med denna mystiska sak, och wå nu Palmstruch ha haft mer eller mindre på sitt samvete, så tillkommer dock honom äran att ha uppfunnit och först satt I omlopp banknoter, det är hans oförvanskliga heder, som icke kan beröfvas honom, det är detta stora framsteg på civilisationens bana, som han har skänkt sitt fädernesland, och det är detta, som har skördat äran deraf. Var derför också samtiden hård, grymt hård mot. en af sina stcre män, så skall dock efterverlden erkänna, att Johan Palmstruch var den, söm lät Sverige gå i spetsen och visa den öfriga verlden vägen en stor och högst betydelsefull sak; ty införandet af banksedlar stär de öfriga stora uppfiningarna nära, hon har på sitt område haft lika stor betydelse som uppinningen af ångfartyget, järnbanan och teegrafen på sitt. Man kunde väl döma Palmstruch till döden, men hans uppfinning måste man lemna vid lif.