Aftonbladet – 10 oktober 1874, sida 3

Nm RM VR Hvilkem acqvisition skulle icke miss Drugh vara för hennes bjudningar.1 Öaroline erhöll således den artigaste bjudning; anes närvaro blef ansedd sor, en ynnest, och mrs Leigh var verklig, förtjust öfver den sensation, Caroline ramkallade. FHennes utseende var så ,yvanligt, hennes konversation så origizell, och hennes sång sedan! Det var något så intressant och hemlighetsfullt hos henne! Hvar hade mrs Leigh sökt upp henne? Hur gammal var hon? Och hvarför var hon alltid svartklädd, ehuru hon ej hade sorg? Angående denna punkt hade mrs Leigh verkligen frågat henne och fått till svar, att hon bar svart till minpa af en mycket kär vän, Osk tänker ni alltid göra det ? frågade Miriam, hvars bruna ögon blefvo mycket stora af förvåning. sJa, ända till dess jag finner någon, som jag älskar lika högt. Mrs Leigh hade af detta svar sammansatt den mest underhållande roman. Den främmande flickans trogna hågkomst af en kär vän lugnade månget tvifvel och förklarade mycket, som var besynnerligt och gåtlikt i hennes förhållande. Menniskor tycka om hvad som är nytt. Mrs Leighs gäster hade aldrig sett någon, som liknade Caroline Drugh, och de verkligen gjorde affär af henne. Hade hon önskat, skulle hon ganska lätt blifvit ett af säsongens lejon; hon skulla kunnat göra sin rund i halfva antalet af Londons förs nämsta hus och för en kort tid blifvit af. gudad; men hon önskade det icke,