Aftonbladet – 8 oktober 1874, sida 3

genera sig och den familj, hog hvilken har hyrde, med att gå genom ett ram, som utom köket var familjens enda. Det ojämförligt största antalet rum, som utbjudas ät ungkarlar, äro behäftade med någon olägevhet, liknande dem, för hvilka insändaren i det ofvanstående sökt redo göra. Och om en eller annan gång ung karlen träffar på ett rum, som är fritt från dylika obehag, ett rum, der han eger att vistas äfven om dagarne, der han ej behöfver dela garderob med en obskant familj och obekanta hyresgäster, der han ej behöfver afstå en eller ett par lådor i chiffonieren för värdfolkets behof, med ett ord, der han, lemuande fritt lopp åt den sjelf. känsla, som är medfödd hos menniskonatu ren, kan säga: här bor jag, så äro oftast hyrorna för så beskaffade lägenheter så högt uppdrifna, att han i betraktando af sina små tillgångar mäste afstå, Det hör nämligen ej till undantagen, att för ett dylikt ram begäres ända till 50 kronor i må naden, hvilket gör den lilla nätta summan af 600 kronor för året. Den, som känner till huru pass stor aflöning en extra ordinarie tjensteman eller en ordinarie i da zre lönegraderna btnjuter, skall antagliven icke förvånas, om -ungkarlen besinnar sig två gånger, innan han beslutsr sig för en utgift, som i aå betänklig grid hotar jämnvigten mellan inkomstoch utgiftsstat. Det må visserligen medgifvas, att detlyckligtvis ännu finnes bostäder, med hvilka ungkarlar med limiterade anspråk kunna låta sig nöja, och som stå till buds för mera moderata pris; men säkert är, att dessas antal är en nästan försvinnande litenhet, och att ungkarlen i do flesta fall har att labovera med stora svårigheter, innan han är nog lycklig att få sig ett logis, som till