Aftonbladet – 7 oktober 1874, sida 3

oo äjRNRNesaRTr ene åren då Var det en ängel, eller en ond demon, som upprört de tankens djupa källor, i hvilka Ruth halft rysande säg in? Var det himmel eller helvete, som afspeglades i dem? Ni har ett ädelt och rent hjerta, sade Caroline med låg, nästan ödmjuk röst. Jag skulle icke kunna hysa samma känslor som nj. Hvarför ej? Om en syster som jag älskade, en tant som i långa år glömt mig, en läkare som tacksamheten tvingade mig att vörda — om de alla hade förenat sig om att förorsaka mig sorg och att göra mitt lif ödsligt, då kunde jag icke hysa samma känslor som ni. Ack jo, ni skulle göra det, sade Ruth enkelt och allvarligt, om ni under bngest och ovisshet hade vakat vid en persons dödsbädd, hvars lif varit er kärare än ert eget, och om ni funnit huru maktlösa er kärlek och alla era omsorger varit, då det gält att rädda henne, om ni genom en handling af menniskokärlek sett henne erhälla den läkarevård, hvarförutan hon skulle dött, om ni sett henne tyna bort af längtan efter frisk luft, den pi icke egt medel att förskaffa henne — om alla dessa förböllanden lagts i vågskälen, så skulle ni völsignat den, hvilken tagit detta dyrbara lif ur de händer, som voro för svaga att vårda det. Far FEN SLE