Aftonbladet – 7 oktober 1874, sida 2

skulle kunna verksamt främja kommunens . bästa, Ocksö medgafs det i går afton tilll: och med af en bland de ifrigaste motståndarne till den föreslagna förändringen, att dess anhängare hade rätt i princip. Förl! vär del tro vi, att det alldeles icke är nå-: gon likgiltig sak, om det, som erkännes vara principielt rätt och riktigt, också blir ilagstiftning och samhällsiorättningar tillämpadt; ty äfven om det understundom kan visas gå hjelpligt och utan anmärkningsvärda eller åtminstone utan i ögonen fallande olägenheter med principvidriga anordningar, så straffsr sig dock förr eller senare de sunda och riktiga principernas Bsidosättande, Vi skrifva visserligen gårda gens beslut till en icke så ringa del på räkningen af den underdånighet eller — för att begagna öfverståthållare-instruktionens ord . — den devotion för hr baron och öfver-. ståthållarem, gom helt visst på många hållj förefinnez, och på den hos icke så få för: hafden varande obenägenheten att göratller ): säga något, gexom hvilket man kan befaras : ställa sig mindre väl hos denne höge funktionär; men hufvudsakliga förklaringsgrunden till den skäligen bedröflipa företeelsen tro vi dock vara att söka i den omständigheten, att man bedömer frågan efter de för! stunden föreliggande förhållandena, utan att: göra sig möda att tänka sig djupare in il: förhållandena och i möjligheter, som dock ! kunna ligga ganska nära till hands. Man har: haft under några år en öfverståthållare, som l! skickade sig ganska väl på ordförandeplatsen ! vid stadstullmäktiges sammankomster, och man har för tillfället en annan, som jämväl jc har den långvariga vana vid allmänna värf 1 och offentliga förhandlingar, att han på ett fullt tillfredsställande sätt kan fullgöra det icke alt för brydsamma bestyret att föra l1 ordförandeklubban. Och xå finner man ! den påpekade reformen hvarken nödig eller : nyttig; ! Men mean förbiser, att förhållån-! dena icke alltid torde gestalta sig lika gynn-s samt och att tider kunna komma, då stads-1 fullmäktige få att dragas med sjelfskrifne! ordförande, som äro allting annat än lämp-I lige och angenäme att leda de kommunala t korporationernas förhandlingar och att ståls i spetsen för den kommunala förvaltningen. Väl förmenade hr Lagerstråle i det yttrande, j hvarmeå han bekämpade förslaget, att manc kunde hälla sig förvissad, att, med den ut-! veckling samhällsförhållandena erhållit, komme vid valet af öfverståthållare städse! att fästas afsseude på förmågan att fullgörals här i fråga varande funktioner; men dett framhölls af andra talare under gårdagens öf verläggning, att at den omrtändigheten attlr en person är en skicklig administratör och ! duglig chef för den exekutiva makten, aldeles icke följer att han är en duglig oråförande, och tvärtom. Det kan också lätte jl ligen inträffa, att om förhållandena föranleda regeringen att vid valet af öfverståt jt hållare fästa hufvudsakligt afreende på andra egenskaper hos en i fråga kommande kandidat, än förmågan att föra ordet i öfver-)l läggande församlingar, så kunna hufvud t stadens kommunala korporationer få on gan-d ska klen eller olämplig ordförande; ellers tvärtom, om hutvudsakligt afseende fä-lv stos på ordförandeegenskaperna, staden t komma att hugnas med en i öfrigt olämplig styresman. Båda delarne äro lika lätt tänkbara, men ingendera möjligheten för kommunen förmånlig, likagom detväl häller knappast kan vara för regeringen för-!p delaktigt att 2e sig i valet af personer,la lämpliga för ämbetet, alt för mycket be-!y gränsad genom nödvändigheten att fästa afg seende på möjligheten för honom att upp-!m fylla alt för många och olikartade funktio Ir ner, tagande i anspråk mycket olikartade m egenskaper, Det erinrades för öfrigt af deng talare, som i går förnämligart förde talanq för dem, som önskade reformen, att menia-;j gen alldeles icke var, att utestänga öfver-p ståthållaren från det berättigade inflytande på de kommunala angelägenheternas hand-lijr läggning, som bör honom tillkomma på grund I e; af den erfarenhat och den öfverblick af för-!y hållandena, som hans ämbete måste antagasgz, gifva honom. Tvärtom ville man genom att ly, oefria honom från det tvungna ordförandeskajet, som de fakto, om än ej de jure, nödgar hoiom attafhålla sig från deltagandetifullmäkZe iges öfverläggningar, sätta honom i tillfälle cl stt genom meddelandet af upplysningar och jf, ;enom uttalandet af sin mening bidraga ill ärendenag utredning och till genomföuj andet af beslut, dem han ansåge nyttiga m ch önskvärda, Det kunde härvid ha erinin ats derom, att öfverståthållarens ställning de nom kommunalrepresentationen derigenom kalle blifvit alldeles den samma som koungens rådgifvares inom riksförsamlingen. Tur gagneligt deras deltagande i riksdaeng öfverläggningar är, inses och erkän1e3 af hvar och en, medan deremot väl icke ågon kommit på en så oförnuftig tanke, om att sätta vederbörande departementshef på talmansstolen och derigenom utetänga honom från meningsutbytet, då ärenen, dem han handlagt i regeringen, föreer omma till afgörandeikamrarne. Mon just sg n sådan oförnuftig ställning är det, som.; jan gifvit öfverstäthållaren ixom kommualrepresentationen och som majoriteten om den samma ännu är så ifrig att åt hoom bevara. Sant är visserligen, att justitierådet La-lich erstråle, som i går i egenskap af vice ordrande ledde fullmäktiges förhandlingar, )ve an sig af denna omständighet oförhindrad da st taga del i öfverläggningen; men delssä de det väl få anses att han, såsom vald mi adsfullmäktig, befann sig i en annan ställ-ke ing än öfverståthållaren, dels hade hr L.ge 1 särskild anledning att i denna fråga taga) Ös Il ordet. Hans uppträdande kunde nämli-ko en i viss mån betraktas såsom ett sjelfförrar; ty det var på hans föredragning, unr den tid han var chef för civildeparteAl entet, som det af ingen vederbörande beirda stadgandet om öfverståthållarens sjelf. X rifna ordförandeskap hos fullmäktige, bedningsutskottet och nämnderna af rege-3 ngen dekreterades, Hr Lagerstråles mo-82 vering af denna åtgärd har således ett2X irskildt intresse, och vi hänvisa dem af våra sare, som derom önska taga kännedom, Il det utförliga referat af förhandlingarna, )vau m vi komma att meddela. Här vilja visat dast anmärka, att då talaren, såsom ett sal irnargument, nämnde fördelen för kommu-öfv n deraf, att i fråga varande uppdrag sånda blefve anförtrodt åt en man, som eglit ide sin verksamhet helt och hållet och kor eslutande åt denna kommun, medan bland åtg llmäktige väl de allra fleste hade, jämte för! kommunala bestyren, någon ämbetsverks bed mhet eller enskilda affärer, som äfven toge ras tid och uppmärksamhet i anspråk, sål rbisåg han det faktum, att erfarenheten latt sat, att detta antagande icke hållit streck. ling en senast afgångne öfverståthållaren hade ldet mligen, efter hvad tämligen allmänt kändt laf , icke blott en lika vidsträckt egen eko. frå; mi att bandhafyva som trots de fleste, utan leni n delade derjämte sin verkramhet på di-laf så tr m hv ka