Aftonbladet – 6 oktober 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Mordförsök af en vansinnig. Ryska Börstidningen omtalar en tragisk tilldragelse från Moskva, hvilken den 22 Sept. inträffade i Nikolai lyceum. Hr Katkow junior, bror till hufvudredaktören för Moskovska tidningen, ankom till lyceum och begärde att få träffa direktören. I det ögonblick denne, hr Leontjew, inträdde i rummet och närmade sig Katkow, tog den senare fram en revolver ur fickan och sköt tvänne skott på hr Leontjew, men felade. ZLycei vaktmästare sprang nu fram vid knallarna af skotten och ville afväpna Katkow; men i samma ögonblick ljöd ett tredje skott och vaktmästaren nedföll sårad. Derpå tog hr Katkow sina båda söner, elever vid museum, vid handen och bortförde dem, under det att hr Leontjew i största hast begaf sig till lycei grundläggare, hr Katkow den äldre, för att underrätta honom om hvad som inträffat. Efter det föröfvade attentatet, hvarvid missdådarens olyckliga barn togo till flykten ut på gatan, hade han sjelf under den uppståndna förvirringen försvunnit. Katkow, återvände dock efter någon stund till lyceum såmt frågade hura hr Leontjew befann sig. Man svarade, att den ne befann sig väl, och fråntog honom den i hans händer ännu befintliga revolvern. I sin byxficka hade han ytterligare en revolver, laddad med sex kulor, hvilken dock lyckligtvis i tid fråntogs honom, då han arresterades. Katkow skall förut haft ett dylikt utbrott af vansinnigt raseri. hvarvid han äfven skjutit med en revolver. Moskovska tidningen säger, att dådet blifvit utöfvadt i ett anfall af vansinne, utan all anledning och utan alla skäl. Den olycklige vansinnige, säger bladet, försökte till och med att skjuta på sina egna söner, hvilka i sin ångest togo till flykten. Hr Leontjew erhöll af de båda skotten, som riktades mot honom, endast en obetydlig kontusion, och äfven vaktmästaren, som träffades af ett skott i magen, skall vara utom all fara för lifvet. — I fängelse i sin faders hus. Från staden Fredriksstad (i Norge) meddelas följande ohyggliga historia: En i förstaden boende bökare Mostad har en 14—15 års gammal son, som är fullkomlig idiot och under hela sitt lif har varit till stor börda för sina föräldrar och till besvär för sin omgifning. Detta har naturligtvis varit en bekant sak för många. I fjor höstas blef emellertid den fånige gossen med ens osynlig för alla utomstående, och det förunderligaste var, att ingen, icke en gång de, som ofta bruka bekymra sig om nästans minsta småsaker, tänkte på eller talade om den försvunne. På det sättet förgick nästan ett helt år under fullkomlig tystnad intill dess för någon tid sedan fattigföreståndaren kom till huset för att mantalsskrifva folket och, då idioten också uppgafs, begärde att få se honom. Det svarades, att han befann sig på vinden, och då fadern icke var hemma, måste en af gesällerna, fastän motsträfvigt, följa med dit upp. Här visade sig en förskräcklig syn, eller rättare sagdt, man emottog ett förskräckligt intryck, ty man kunde sannerligen icke se något. Borta i en mörk vrå stod ett slags bur eller svinstia, hvari var något halmrusk, och här sades att gossen befann sig; ver hela vinden utbredde sig en stank så fruktansvärd, att man ej kunde fördraga den. Fattigföreståndaren gick utan att undersöka närmare och utan att säga något, men infann sig följande dagen åtföljd af polismästaren, för hvilken han hade anmält saken. Emellertid hade bökarens husfolk användt tiden till att snygga upp något: man hade nu bortfört litet smuts, strött sågspån i stället, men ännu var det ej bättre än att gossen låg alldeles naken på bara golfvet i buren, med något halm eller dylikt under sig. Buren var så låg, att den instängde icke kunde stå upprätt, och på vinden var så örkt, att man icke kunde se utan att hafva ljus med sig. Och i detta hål hade den olycklige, som nu ser ut såsom ett benrangel, varit innestängd i ett år. Denna händelse har väckt