Aftonbladet – 5 oktober 1874, sida 3

— En upprörande händelse, skrifve Norrköpings Tidningar för i fredags, hvil ken under dagens lopp, till stor del derför att hufvudpersonerna i den samma äro kända inom vida kretsar uti vårt samhälle, varit snart ragdt det enda samtalsämnet, tilldrog sig i går afton i stadens närhet — en händelse, som derjämte bär vitne om huru menskiga ansträngningar och de mest Jugnande förhållanden kunna komma på skam, då olyckan är inne. I går straxt på eftermiddagen infann sig hand: Janden OC. G. Nelin på besök hos förre källarmästaren Ekstam, hvarvid den sistnämnde, hvilken under flere år varit lidande af en högst svårartad reumatism, föreslog att man borde fara ut på fiske, på grund deraf att han kände sig synnerligt väl samt väderleken dessutom var lugn och vacker, hvarjämte han proponerade atthans fra samt tvänne på besök äfven varande fruntimmer, fröknarna Hanna Högberg och Hanna Gustafsson, skuile medfölja. en först nämnda ingick ej på förslaget, hvilket deremot var fallet med de sist nämnda. I en hr Neiin tillhörig roddbåt begåfvo sig denne samt hr Ekstam och fröknarna Gustafsson och Högberg i väg. och sedan man en stund sysselsatt sig med fiske i närheten af Tegelbruket samt derefter intagit supå af det medhafda matförrådet, begaf man sig kl. något öfver sex på hemvägen. De begge dameraa rodde hvar sin åråy och vid ett tillfälle, då hr Ekstam vände sig till dem för att säga något, råkade han under vändningen att aga öfverbalansen samt föll i sjön. Man hade då hunnit ett stycke hitom Tegelbruket, till det ställe. der strömmen är ganska bred. Hr Nelin skulle gripa tag uti den i vattnet fallne, men vid denna rörelse kantrade båten och alla kommo i sjön. Fröken Gustafsson hakar sig genastfast i båtens köl och fröken Högberg fattar om hr Nelins hals. Begge voro nära att gå till botten; men hr Nelin lösgör sig från det fasta taget och simmar med fröken Högberg till båten. hvarefter han verkställer samma manöver med hr Ekstam. Dessa tre hålla sig nu fast i båten, och på upp maning af hr Nelin att qvarhålla sig medan han simmade åt land för att finna hjelp, svarade de nödstälde med ett förtviftadt ja. Det hade nu blifvit mörkt; vid fallet i vattnet stannade hr Nelins ur på ?, till 7. Iklädd tjock öfverrock, simmade han med stor anstränghing till lend, der han nedföll sanslös; kom sig dock snart, och tillropande de nödställde att hålla sig fast, hvarpå han erhöll jatill svar, kallade han på hjelp. Ett par röster svarade genom mörkret. Tvänne fiskare hade hört nödropen och rodde nu med skyndsamhet mot olycksstället, men vid framkomsten fanns blott en enda fasthållande sig vid båten — det var fröken Gustafsson — medan ett par liflösa kroppar i båtens närhet visade sig för räddarne, hvilka medtogo samtlige till den norra, med trädplanteringar försedda stranden. Fruktlösa voro här alla hr Nelins och hjelparnes if. riga bemödanden att kalla de drunknade åter till lifvet; deras kroppar voro stelnade och deras pulsar singo ej mer; den enda rörelse, som förmärktes, var, egendomligt nog, hos deras ännu i gång varande medhafda ur. Sedan hr Nelin och fröken Gustafsson vid Tegelbruket erhållit torra kläder, rodde man till staden med den sorgliga lasten. Det var en dyster färd i den mörka qvällen. ig