TEATER. Salmaden af ett nationelt drama och skälen der till. Den kungliga scenens sista förlust. No tiser. — Stora operan: repriserna af Kär leksdryckens Och Den bergtagnas. Huru mångfaldiga och berättigade förebråelser, man än kan göra så väl den nu varande gom föregående teaterstyrelser fö! väsentliga brister vid ledningen af den sce niska konsten, till följd hvaraf hon ickt befinner sig på den ståndpunkt af utveck ling, hon borde intaga hos ett folk, gom : öfrigt kan berömma sig af en så vackel odlingbbistoria; tro Vi likväl att det skulle vara högst orättvist att på dem vilja kasta hela eller ens hufvudsakliga skulden derför att vi, såsom ofta och med skäl beklagate. äro i saknad af ett verkligt nationelt dra ma, sådant som icke blott de stora kultur landen: England, Frankrike och Tyskland ega, utan äfven Spanien och värt lilla grann land Danmark. Det är möjligt att en öm mare och insigtsfullare vård af denna konst skulle i högre grad, än failet nu varit. hafva riktat de diktande. krafterna hos vår folk åt detta båll, men — att döma af de frukter, den dramatiska poesien hos 088 bu rit — är det dock knapt troligt att hon äf ven med ett kraftigare stöd från deras sida som haft ledningen af vår förnämsta konst anstalt i detta afseende i sina händer, skulle hafva fått en synnerligt mycket rikare ut veckling. Vi våga väl icke alldeles be stämdt förneka att Sveriges gamla sagoland en gång skall kunna frambringa en full mogen dramatisk konst, men vi måste å andra sidan rent ut förklara att utsigterna dertill synas 088 alt annat än ljusa. Vår historia, både den äldre sagolika och särde 1es den från medeltiden och Vasarnes tid. lider ej brist på dramatiska ämnen, som äfven lockat till behandling sådara skalder som Gustaf den tredje, biträdd af Kellgren