Aftonbladet – 3 oktober 1874, sida 3

då hon hastigt vände gig åt sidan, såg hon för första gången en person, liksom hon sjelf. sittande vid ett af fönsterna i rummet och, liksom hon, blickande ut öfver detta haf af skorstenar, denna blygrå regnhimmel. Ruths uppmärksamhet bler 7enawt fängslad, ty med den lifliga uppfattning ar KÖ het, som är egen för dem, hvilka sjelfva sakna denna gålva, såg hon vid första ögonkastet, att den okända var mycket vacker — icke af den fina, qvinliga fägring, som så högt behagar, men af en sträng och ädel regnat i konturer. Den låga och breda pan nan mes Bin ram af korpsvart, rikt hår, de rena, utpräglade dragen och ettpar ögon, hvilkas djup af färg och uttryck med magnetisk kraft tycktes draga till sig och fånga hvilka föremål gom helst, utan att förråda något om den inneboende själen, hvilken de snarare bevakade än återspeglade — allt till sammans bildade ett utseende, som måste väcka uppmärksamhet, om än ej kärlek, och gom, om man ey gång sett det, icke lätt åter kunde glömmas, Gestalten var hög och full af behag och i ställningen låg ett uttryck af djupt begrundande. Ruths känsla sade henne, att denna gvinna, hurwden, god eller ond, ädel eller låg hon än måtte vara, var af helt annat stoff än vanligt beskedligt folk, som vi under det dagliga lifvet komma i beröring med. Någon mystisk makt,srarare känd än företådd, skilde henne redan vid första ögonkastet från andra menniskor, och denna makt var det, som förlänade det mörka, gåtlike ansigtet ett så underbart in treuse. Ruth var nästan förtrollac och betraktade henne ännu, då dörren öppnades och miss RBuffit blef synlig på tröskeln, Wik RyMit) med sina matta ögon och sitt matta leende och som med min svaga, afbedjande röstror