Aftonbladet – 3 oktober 1874, sida 3

Stockholms stadsfullmäktige. Vi fortsätta i dag den i går afbrutna re dogörelsen för stadsfullmäktiges samman träde i torsdags afton. I ett af sina utlåtanden hade berednings utskottet, såsom vi förut meddelat, hem stält, att stadsfullmäktige måtte förklar: staden villig att för framtiden öfvertag: vården och underhållet af kanalen vid ÅL kistan och bron öfver samma kanal mo: vilkor, att dessförlanan, titan någon särskilc kostnad för staden; kanalen jemte ett utmå af tjugu fot å ömse sidor derom öfverläte: till staden under full egande. eller disposi tionsrätt, samt att kanalen blefve till fast stäldt djup uppmuddrad och stensättninger å ömse sidor derom försatt i godt stånd. Mot förslaget uppträdde först hr Montelius, hvilken framhöll, avt den åsig. ten, som man sökt göra gällande, att hufvudsta staden vore den som egentligen hade fördel a kanalen, icke var riktig. Redan för 40 år sedan bade nämligen föreslagits, att Brunsviken skulle väl. åre lur willogskera De rd be iga jordvidder odlingsbara, Denna sänknin; skedde ä då, utan kom fn stånd först iom konalbyggnaden, Kråga är nu, sade tal., om Stockholms fördel är så storsom eller större än Strandegarmes och om dessa egentligen ej borde bifraga. Tal. ansåg dessutom, att, då a bv å landet som möter på andra sidan kangi S leltaga i kostnaderna, staden ei bör aistå detta bidrag. Han trodde ock föga vara, huruvida ej ifven bolaget, em bygt kanalen, egde underhållsskyldighet. YI alla händelser afstyrkte han ut staden ensam skulle åtaga sig skyldighel vit underhålla kanalen. . Hr Nerman upplyste att stvandegarne å sin id bidragit med ett icke obetydligt belopp, och ansåg att här för öfrigt blott Vore fråga ox uwnlerhåljes af kanalen, i hvilket dessa ingalunda kunde läggas deltaga. Landet skulle sannolikt ej vilja bidraga och vill Stockholm hafva kanaen, måste det ock öfvertaga underhållet. Något bolag finnes ej, upplyste han, men väl en 4 k. wrbetsdirektion, sammansatt af personer, som af ntresse för saken på sin tid åtogo sg öfvervaka wrbetet m. m. och a bojde väl ej kunna ålägsas unde TR LAky ighet. Som de uppstälda viikoa dosan kom voro betryggande för kanalens ingäriga bestånd, tillstyrkte han bifall. Hrr grefve Björnstjerna och agnkale talade fvenledes för bifall, den förre påpekande att taden genom att öjvertaga underhållet ej ör ågon pekuniär förlust, utan tvärtom en Viet en senare iramhållande betydelsen at detta för mivudstaden så väl behöfligg samband med 3runsviken,