Aftonbladet – 1 oktober 1874, sida 3

Den österrikiska nordpolsexpeditionen, beskrifven i Neue freie Presse ar Julias Payer. Ånvgfartyget Finnmarken i Sept. 1874. (Slut från gårdagsbladet.) Vegetationen stör lågt under Grönlands Spetsbergens och Novaja Semljas, och i dett: . afseende fins det måhäsda intet fattigar o!land på jorden. Drifved, mest af äldre da -I tum, var väl en vanlig företeelse, me -jingenstädes i betydlig mängd. Landet är jsåsom man kunde förutsätta, obebodt och södra delen nästan alldeles utan djurlif .J med undautag af isbjörren. Många delar slaf det nya landet ega stor skövhet, om de t) också bära prägeln af den högarktiska na .turens stelhet. Dit höra Sterneck-suvdet. -I Willerstorf-oexget, Kap Klagenfurt, Kap ij Petersen och Kjerulf eamt Lamont bai. De , senare slädresorna Ha äfven öfvertygat oss ;Jom de svärighetar, som förestå en fret tida expedition vid upps det af en vinterhamn, ty ingenstädes sågo vi en sådan I lokalitet. ) Vil den öfver isen i allmänhet töckniga jatmostferen skulle utan uppstigandet på högs I berg all möjlighet till observationer ha undlekit den rätt i norr riktade färden genom JAustria-suadet, och dermed äfven den enda vägen att upppå en hög breddgrad. Men uppstigningen på bergen: Kap Koldewey, 80 ar. 15 m., Kap Frankfurt 80 gr. 25 m., Kap Ritter 80 gr. 45 m., Kap Kane 81 gr. 10 m., Kap Fiigely 82 gr. 5 m. norål. br. erbjöd i hvarje tvifvelaktigt fall en oändllig förenkling i orienteringen, kartläggningen och valet a? kurs, En sluten isyta, öfversällad med otaliga isberg,sträckte rig från land till land; hon var tydligen af ringa åider och på många ställen afbruten af remnor och breda barrigrer af uppetaplad is (torossy,. hummocks), och det var försnadt med stora ansträngningar .och mycken tidsförlust att komma öfver dem. Öfver denna gick. således vår väg; hon hörde från Kap Frackfurt, ingångsporten till denna störa genomfart, till ett område, om hvilket till och med den föragående alädregan fullkomligt hade lemnat oss i okunnighet. Med förbigående af alla detaljer är det nog att nämna, att vi den 26 Marg, tangerande deux ofantliga Laxön (Salminsel), öfverskredo dena 80:de breddgraden, den 3 April den 8l:sta, och fem dagar derefter genom den obzerverade bredden a! 81 gr. 37 m. hade vissheten att till lands ha närmat oss nordpolen mer, än som någonsie förut skett. Vi kade sydost em Kronprinz-RudelphLand tagit af in i ett nytt sund af jättestor längd; ty det såg ut att gå långt och direkt mot norr, Men här råkade vi i ett kaos af söndersplittrad it, genom hvilken vi i flere dagar endast med yttersta ansträngning banade en väg. Ätven medförde magnetrålens ringa horisoutalintensitet på en så hög breådgrad oundvikligen små vil sefärder. Men som isknagglet blef allt vildare, ändrade vi vår kurs och vände om mot vester tillbaka in i Austriasundet. Orta såsom ötverallt funno vi äfven här isbjörnar, och jagten på dem skedde med hvar dagserfarenhotans precision. Förminskniogen i proviant och den ännu för resan mot noxr disponibla tiden öfver hufvud manade nu till foreerade marscher och dermed till en fördelning at manskapet. Den stora släden och eu del-af manskapet stannade derför under tyrolaren -Hallers befäl qvar på 81 gr, 38 min, under en bergvägg (Kap BScehrötter), under det att Orel, Zaninovich och jag tögade vidare med hundsläden. Värt mål var pu egentligen en färd genom det nära frawför oss liggande Kronprinz-Rudolph Laud i rakt nordlig riktnivg, Men som detta endast kunde ske öfver den väldiga Middendorf-gletschern, och icen samt analog erfarenhet gingo i borgen för att vi kunde komma öfver den utan fara, började vi ofördröjligen denna besvärliga marsch. Efter ön mödosam resa utåt. gletschberns milslånga fallvägg, hade det ändtligen lyckats oss att uppnå dess öfre yta. steg uppslukade en ofantlig gletscherremna Zaninovich, hundarne och den tungt lastade släden. Räddningen ur denna förtviflade belägenhet lyckades endast genom dessa särskilda tillfälligheters ynnest, hvilka alltid tyckas ätfölja bergstraktens faror. Vi kunde verkligen skatta oss lyckliga att nästan utan all olägenbet redan nästa dag åter kunna fortsätta vår resa — dock icke mer öfver glotschern. En lång omväg (omkring Kap Habermann) förde oss till vestra kusten af Kron: pricz-Padoiph-Land, och längs denna stälde vi nu vär tredje kurs mot norr. . En förunderlig förändring visade sig rundt omkring oss i naturen, en svartblå vattenhimmel höjde sig i norr. Under s0len samlade sig blekgula dunster, temperaturen steg, vfr väv mjuknade, knarrande sjönko snödrifvorna ihop under oss, och hade redan förut fögelsvärmarne från norr varit öfverraskande för ose, så funno vinu alla bergväggar i Kronprinz-Rudolph-Land besatta med tusentals alkar, labbar m. fl. Ofaniliga svärmar svingade sig upp, och allt land, som solen belyste, lifvades af den bogynnande häeckvivgstidens passionerade PUTS RER LR OT Eos ARE DES Men redan efter några få hundra j ; Hoz en man sådan som Tamas Cameroni1: