Aftonbladet – 30 september 1874, sida 2

pROIVer Baknas, och den har, välbetänkt, .jejort det beroende icke på tillfälligheten af Jen eada persons förmåga och vilja, utan har -Jauförtrott dess upprätthållande ät en institution: beredvingsutekottet. Detta utskott -)har i hutvudstadens kommunzlförfattning erhållit en så dominerande ställning, att iden icke lemnar något öfrigt att önska i .jafseende å ett samband mellan de särskilda förvaltningsmyndigheterna inbördes samt mellan dem och kommunalrepresentationen. Och hvad den omständigheten beträffar, att -I beredningsutskottets ledamöter årligen om väljas, så har man redan ett årtiondes erfarenhet, som bekräftar, att oaktadt de rliga omvalen, omsättningen inom utskottet är ganska ringa. Det ligger i sakens na.I tur, att dot skall vara fördelaktigt att vid detta uppdrag bibehålla dem, som förvärfvat insigt i och vana vid ärendenas handJläggning, och det finnes ingen rimlig anledning antaga, att det sunda förstånd, som hittills i detta afseende gjort sig gällande, Jicke skulle framgent vara till finnandes. Skulle man beklaga sig öfver något i detta jafseende, så vore det sannerligen icke öfver för ator omsättning inom beredningsut skottet, utan tvärtom deröfver att inom utskottet traditionsvis bibehållas personer, hvilkas verksamhet och tendenser visat sig iför hufvudstadens allmänna angelägenheter afgjordt förderfiga. Vill man för öfrigt Ihatva en annan garanti för bibehållandet sf kontinuitst i kommunal!örvaltningens handnafvande än den, som ligger i ladamöternas .Jaf beredningsutskottet vana och erfarenhet, och skall denna garanti sökas hos någon viss fanktionär, sö lärer det väl til syvende og sidst biifva hos stadstullmäktiges och beredningsutskottets sekraterare,ty är denne tjensteman en duglig person — och fullmäktige kunna knappast hjelpa sig med en anvan — så tro vi att det endast i mycket I sällsynta fall skall inträffa, att icke han har Jen. bättre öfversigt af kommunalförvaltoingen i dess helhot än ordföranden, han må jnu vara öfverstätbållaren eller någon anZan. Oeh huru gestaltar sig saken praktiskt? Hvad betydelse har öfverståthållarens ordförandeskap inom olika afdelningar af kommunalförvaltningen? Se vi då först på sjeliva den kommunala representationen, stadsfollmäktige, så varder följden deraf, att öfverståthållaren är placerad på ordförandestolen, den, att han är förhindrad att deltaga i öfverläggningarna och således beröfvad det tillfälle att gifva till känna och söka göra gällande sina åeigter, som eljest stode honom till buds, der sådant funnes af bebofvet påkalladt. Visserligen eger han, det är sannt, formel rätt att deltaga i öfverläggningarna; mon det öfverensstämmer icke med våra parlamentariska vanor, att ordförande blarda sig i ordskiftet, ktminstone ieke i större för samlingar, sådana som stadsfullmäktige i Stockholm, och seden är i detta hänseende så mäktig, att, så vidt vi kunna erinra OSE, det icke någon gång inträffat att öfverstäthållaren tagit del i någon fallmäktiges öfläggning, icke ens då när fråga varit att besluta det fullmäktige icke skulle stilla sig till efterrättelse ett öfverståtböllareembetets och k. m:ts beslut. Kommer så beredningsutskottet. Hr Lindhagen antydde i sitt ofvan omförmälda yttrande vid 1869 års riksdag, att i denna mindre krets kan öfverståthållaren, ehuru ordförande, utan olägenhet deltaga i debatten. Men samme anhängare af det sjelfskrifna ordförandeskapet råkade i samma sitt an förande framhålla en väsentlig olägenhet deraf, att ötverståthållaren genom sina ut talanden äfven under utskottets debatter binder sig vid Bsigter, som det sedermera, då han skall sågom högre instans pröfva fullmäktiges beslut, ej blir för honom så lätt att frånträda, Om den skefva ställning, i hvilken öfverståthållaren kommer genom att vara den som skall pröfva beslut, som han vid en förberedande behandling vare sig af. eller tillstyrkt, skola vi längre ned yttra några ord, och tillåta oss nu påpeka, att hvad slutligen ordförandeskapet i nämn. derna angår, det har blifvit först af motionerna till det förslag, som nu föreligger, samt jemväl at ätskilliga reservanter inom fattigvårdsnämnden oemotgagdt uppgifvet, att äf-l. verståthållaren nästan aldrig fongerar som ; orförande hos nämnderna. 1869 års fattig . vårdsnämnd förklarade till och med rent ut, , att vice ordföranden inom denna nämnd; städse ansett såsom både sin rättighet och sin. pligt att oaflåtligen fullgöra de med ordförandeskapet förenade åligganden. Ja,sjelive hr Lindhagen medgaf i sitt ofta anförda ; yttrande i Andra kammaren, att öfverstålt-, hällarens deltagande i de särskilda förvalt 1 ningsnämndernas alla sammanträden är helt, enkelt omöjligt. Hvad är, fråga vi, ander så; dant förbållande, nämndernas myckna or; dande om det samband, som genom det ; sjeliskrifna ordförandeskapet åstadkommes j mellan förvaltsingens olika grenar annat än ett tomt munväder, anlitadt för att, i brist på goda skäl, gifva ett sken af giltighet åt en mening, hvars uttalande devotionen 1 frarakallat? t Detta om det förmenta gagn, som det sjelf-Å: skrifna ordförandeskapet, mellan de olikali gronarne af kommunalförvaltningen skullels istadkomma, Hvad åter beträffar frågan om sambandet 1 mellan statsadministrationen och kommunal; förvaltningen, så torde hon vara tillfyllestgörande besvarad uti det 1869 8rs lagutI skotts yttrande, som vi ofvan anfört. Vi bh kuuna tillägga, att erfarenheten icke heller S idagalagt, att, den nuvarande anordningen 7 detta afseende burit några anmärkningsNn värda frukter, utan att tvärtom icke säl2 an försports en påfallande brist på sami verkan mellan öfverståthållareembetet och e communaltörvaltningen. Allt hvad som beT vöfves är tydligen, att öfverståthållaren ger att, då hos kommunalmyndigheterna g örekomma ärenden som dertill gifva anleding, öfverståthållaren eger att närvara vid leras förhandlingar och då jemväl i : lem deltaga, något som dock knapp art h ämpligen bör förekomma i andra fall än Zn ler det kan gälla att motivera och försvara fverståtbållareembetets förslag och framI tällningar eller i allmänhet att meddela aktiska upplysningar. Ty olägenheterna jeraf, att öfverståthållaren genom uttalanlen öfver förekommande frågor under derag jehandling hes kommunalmyndigheterna aningeÅ binder sig vid en kanske icke väl ;enomtänkt åsigt eller ock varder försatt i lödvändighet att såsom högre instans gifva ig sjelf dementi, hafva vi redan antydt och le utgöra ett af de kraftigaste skälen för ipphörandet af nödtvånget för denne emetsman att städse deltaga i kommunalförandlingarne, Dertill kommer, att det mer än en gång nträffat, att öfverståthållareembetet i sin genskap af polismyndighet påtagligen funit sig paralyseradt deraf, att öfverståtbälaren deltagit i och varit medansvarig för ommunalmyndigheternas beslut, åtgärder ller underlätenhetssynder, som bort af posmyndigheten boifras, Fortvaron af mer än tt oskick härstädes har sin förklaring i PRESS SSPSIPP? E SEN. AR NET ONES F VI ANUE Kläm I Sö ROT NÄR rs br LJ