Aftonbladet – 29 september 1874, sida 3

dig, som den svagas är det till den starke. Icke en tanke eller en känsla fans Hos henne, hvilken Kon ej utan tvekan eller förbehåll meddelade honom, och detta var ett tydligt bevis på hans öfverseende, ty hennes besynnerliga, lättskrämda, outvecklade karakter drog sig genast tillbaka inom sig sjelf vid ett hårdt ord, en sträng blick, men ett sådant ord eller en sådan blick hade ännu aldrig förekommit emellan dessa båda makar. Grace Ingles, hvilken både förstod sin husbondes allvarsamma, stränga karakter och visste huru ofördragsam han var emot menniskors därskaper och fel, förvånades ofta och undrade, om det kunde vara öfverdrifven kärlek, som gjorde doktorn så blind och fördragsamitot sin vackra, bortskämda fru, hvilken aldrig hade en tanke på någonting annat än sig sjelf. Den senare hälften af året gat henne dubbel rättighet till öfverseende och gjorde den, svaga qvinnan mer än någonsin helig i den starke mannens ögon. Hvad kärlek kunde göra för att mildra Winifreds pröfvotid, blef gjordt, men från det ögonblick, då hon sjelf fattade sin belägenhet, gaf-hon vika för den mest oförnuftiga och öfverdrifna rädsla. Hon.skulle dö, det visste hon mycket väl; hennes mor hade dött, då Winifred kom till verlden, och hon hade alltid hört, att bon var så lik sin mor. Icke för att hon fruktade döden — o, nej, om den blott ville komma hastigt, utan förebud och plåga; men det var så rysligt att vänta på den, dag för dag och timme för timme; hon tänkte härpå hela tiden, då hon satt alldeles ensam, och Grace ville icke låta henne tala derom, ty hon sade; att det var orätt och att fresta den allsmäktiga. Stackars lilla ensamma varelse! tänkte James Cameron medlidsamt och upphörde