Aftonbladet – 29 september 1874, sida 3

ej 8å ut; det skulle i älla fall icke! bli för så lång tid, ty om jag dör säsxom min stackars mamma dög:.. ! j Här kunde hon för tårar ej fortsätta längra. James Cameron var allt för van vid sih hustrus. sjukliga fantasier, för att Iktadem göra särdeles djupt intryck på sig; kanike tänkte han i tysthet, der han gick fram och tillbaka i rtWwimet; attyqvinnoräro bra ofötståndiga varelser. Vid Hennes sista ort vände han sig emellertid hastigt om och såg på henne; De mörka,. at tårar änniv våta ögonhåren voro sänkta mot den vita kinden, och genom kontrasten föreföll den ännu blekare; Ja, han skulle förlöra äfven henne; som 61 skugga skulle hon, liksom förut Luey, försvinna från hans lif! Hans hjerta slog häftigt, och nästan ofrivilligt utbredde han sifa armar för att sluta heline icdem. : Var hon, ej Hans maka, som han pgg 3 Tin och beskydda tills döden skilde em ät Winifred fick hvad hon önskade; doktör Cameron. höll hädanefter två ekipager, och de fattiga fingo ändå icke lidzs, ty kort derefter syntes inom den medicinska verlden en ny afhandling, som skänkte sin författäre både ära och gud. Hvar och ei vår således. belåten, medvundantag af Grace, som visste, huru mången timme; stulen från nattens behöfliga hvila, detta arbete hade kostat hennes herre. Liksom han icke arbetaderträget nog hela dagen, utan att.behöfva sitta och skrifva natten långl.— Jag tycker verkligen, Grace, yttrade han en dag med ett belåtet leehde,att min hustru ser glådare och starkare ut, sedan hon börjat dagligen äka en timme. Dot borde jag tänkt på förut.