Aftonbladet – 29 september 1874, sida 3

Till jernvägstrafikstyrelsen! Frånoen för red. bekant, aktad persor ha vi mottagit följande meddelande: Oskicket uti 3:dje klassens passagerarevag nar å jersvägarne är Snarare. tillän aftagande: Åtminstone blir man vitne til allt större skamlöshet från sådana personers sida, somvuti mer eller mindre berusad tillstånd medfölja tågen. Så tilldrog sig sistlidns söndagsafton inom ex tredje klas sens vagn, tillhörande det tåg, som vid 6tiden på aftonen norrifrån framkommer till Stockholm, att sjelfva religionen gjordes till föremäl för ett skrål, hvars motstycke i råhet det torde vara svårt att finna ens på den uslaste krog. De begagnade orda lagen kunna ej i städadt tal eller i skrift ktergifvas. Frälsarens moder tillegnades pöbelspråkets råaste benämning af en qvinna: ock de: ord, som för öfrigt framvrälades, utgjorde en atinkande blandning af gräs. liga svordomar och andra osedliga uttryck. På anhållan af flere passagerare i den till trängsel fylda vagnen meddelade kon: duktören, vid Järfva station, en allvarlig varning till den passagerare, som mest hade glömt, att han befann sig till sammans med städadt folk; men knappt hade tåget ånyo satt sig i gång, förrän det vedervärdiga skrålet ånyo vidtog, om ock uttrycken blefvo något mindre plumpa. Men så började snart en annan person, hvilken till följd af sin moralitet måste hänföras till samhällets drägg, om än kläderna tyckteg tillkännagifva att han var en yrkesarbetare, ett föga uppbyggligt, ehuru mindre högljudt, samtal med en dvinna, hvars beklagansvärda belägenhet gaf anledning till, att samtalet blef allt för slipprigt. Flere familjer, tillhörande de bildade klasserna, befunno sig uti vagnen; mången yngling och mången ung qvinna måste bli åhörare af det om den mest djuriska råhet vitnande talet. Ins. har regt tämligen mycket och inom många länder; men aldrig har hav upplefvat dylika skändligheter. Oskick af detta slag bör, ommöjligt; uran Sättet är väl dock ej så lätt att nna. Vore vagnarne så inrättade, att konduk: tören kunde påkallas äfven under tågets gång, skulle mycket skydd kunna derige nom beredas. Att utan vidare från tåget skilja en passagerare, som af trovärdiga medpassagerare angifvits hafva med ord eller geraing uppfört sig ohöfviskt, utgjorde visserligen en Välförtjent bestraffving. Dock kunde osäkerhet ofta uppstå, huruvida förseelsen verkligen vore så, stor, att den i fråga varande bestraffningsåtgärden borde verkställas. I tvifvelaktiga fall kunde då, konduktören: åtnöja. sig med att efterfråga och för de öfriga passagerarne till kännagitfva: den. felaktiges namn, yrke och hemort. Amtagligen skulle. i. många fall denna enkla åtgärd verka ganska fördelaktigt, ty äfven den -Obemärkte arbetaren