Aftonbladet – 28 september 1874, sida 3

ha de stulit från Marys friska röda läppar, stälsatte honom för smicker från alla andra läppar, synnerligen hans gamla föraavlingsbors, ty hvad de nya beträffar, var han ännu allt för mycket en främl ibland dem, för att känna sig annorlynda än besvärad, Hang naturliga försagdhet och en till öfverfan känslig kurakters falska Pygsamhet hindrade Cyril Thornton att rätt draga fördel af den otvitvelaktigt goda ställving, hvari ban hade kommit, och gjorde honom snarare skygg för umgängeslifvet än road deraf, På predikstolen, ensam med Gud och sina ingifvelser, kände han sig både skild ifrån och höjd öfver sin församling; hvad gjorde honom då menniskors förnäm miner och kritik? Men placerad mella tv pratsjuka, gamla enkeg efvignor, eller ett par e stafy. a Wnga damer, eller också i i grn al unga, djerfva salongsbjeltar — för att ej nämna äfven gamla politizerande herrar — kände han sig tafatt och saknade ord; hvad som då tjofaldt ökade hans förläggnhet, vet en obehaglig känsla af att något mera väntades af honom, den unge, vältalige predikarten, än de vanliga fraserna om helsan och väderleken, och likväl (ar det med svårighet han gooamgigk åtvon dessa, : ku Må OG Den enda gång, då han kände något anar: likt stolthet, var då han skref hem och underrättade om den förmånliga plats, han erhållit, Med nästa post kommo lyckönskningar — en rad ifrån modern, helsningar från far och bror, hvilka båda två voro upptagna af åkerbruket, och ett långt, gladt och uppmuntrande bref från Mary, som uttryckte sitt bestämda missnöje om Cyrils åsigt att han hade endast händelsen att tacka för sin befordran, då den fast mer voro löpen för hans talanger och första