Aftonbladet – 28 september 1874, sida 2

STOCKHOLM den 28 Sept. I dag firas tvåhundrafemtionde årsdagen en nordisk hufvudstads grundläggning. enom ett lyckligt arkivfynd, som nyss lifvit offentliggjordt, har man kunnat unanrödja ovissheten om Kristianias födelseag, som nu, enligt anteckning i dess grundiggares, konung Kristian IV:s skrifkalener för år 1624, befunnits vara den 28 optember. Den 4 Oktober 1624 är dagen, Norges nya hufvudstad fick sitt namn anom det reskript om anläggningen, Kritian IV då utfärdade Anläggandet af Cristianis — säger stadens historieskrifare, bibllotekarien L. Daae — var blott n flyttning till en ny tomt af en gammal tad, hvilken till och med låg den nya platen så nära, att Kristiania länge sedan oom sina egna gränser införlifvat modertadens lemningar. Denna gamla stad, hvilons namn nu tillhör en af Kristianias förtäder, var Oslo, som enligt konungasagorna rundiades af Harald Hårdråde vid midten f elfte århundradet, men som sannolikt ångt dessförinpan var en icke obetydlig mandelsplats. Från slntet af trettonde årimadradet kunde Oslo mer än någon annan vorek stad anses för residensstad, hvartill len på grund af sitt läge väl egnade sig vå en tid, då förbindelsen med brödrarikena fter hand blifvit lifligare. Den i början tf fjortonde ärhundradet anlagda fästningen Akershus kunde ej verksamt försvara staler mot en fiendes angrepp, emedan afstånlet var för stort: 1523 kunde svenskarne behindradt bränna en del af Oslo, som några år senare ej af fästningen kunde skyddas mot Kristian II, och under sjuårskriget blef staden alldeles förstörd. Redan su var man derför betänkt på flyttning till andra sidan af Björviken; borgmästares och råds samt meniga borgerskapets onuständiga böner föranledde dock det redan utfärdade påbudets återkallande, och Oslo uppbygdes j nyo. Men sedan 1624 elden förstört när stan hela staden, blef flyttningen oåterkalleligt besluten, och konung Kristian IV be gaf sig sjelf till Norge, för att leda och päskynda Kristianias anläggning. Med un: dantag för är 1716, då Karl XII besatte Kristiania och förgäfves belägrade fästningen, har den nya hafvudstaden ej omedel bart varit indragen i krigets skitten. Om Kristiania numera är en efter våra små, nordiska förhållanden stor stad — är 1869 räknande en folkmängd af mer än 65,000 inbyggare — så har staden först under de sista femtio a? de halftredje hun drade år, som den nu tillryggalagt, svinga sig upp till denna ställning, När i förre århundradet Straensee och Trondhjems biskopen Gunnerus förberedde inrättande af ett norskt universitet, var man betänk uppå att förlägga den nya högskolan i Kri stianssand, och änuu i början af detta år hundrade kunde man mycket allvarsam ifrågasätta att det norska universitete skulle upprättas i Kongsberg. Också egde Kristiania det år, då unioner mellan Sverigt och Norge slöts, ej mer än omkring 14.00( invänare; ännu 1845 var dess befolkning blott 25till 26,000 personer. Men haj Kristiaoia först sent intagit sin plats blanc Nordeueg större städer, så gär det deremo nu så mycket raskare framät; och lång ionan det vunnit den betydenhet, som ut tryckes i folkmängdssiffror,inoch utförsels belopp, tullintrader med mera dylikt, upp nådde det, såsom medelpunkt för det norsk; folkets kulturlif, och häfdade en dess ring: yttre vilkor vida öfverstigande, aktniags bjudande ställning, som nu är känd och er känd ej blott bland fränder och grannär utan ock i fjärran, dit med Hansteens oci andres rykte äfven Kristiania universitet namn hunnit fram. I den norska hutvudstadens festglädje i den dag, som i dag är, deltager man äfve; hos oss med hjertliga önskningar för 6 lyckosam förkofran, som skall varda en ge mensam, en i sanning unionell vinst.