Aftonbladet – 26 september 1874, sida 3

kreta uppgitterna kanske bort sammanförag och blandas om hvarandra, enär det icke tager mycken tankeverksamhet i suspråk hos barnen att räkna ut dessa uppgifter, när räknesättet står öfver såsom rubrik; men denna anmärkning må förfalla, sedan författaren Iåtit första häftet efterföljas af det nyligen utkomna andra, som innehåller riklig tillgång på goda och praktiska blandade exempel. Emot arbetets utstyrsel skulle vi vilja uttala vår förmodan, att det skulle vinna i värde (såsom skolbok betraktadt), om förläggaren försåge detsamma med ett skyddande omslag, äfven om priset derigenom skulle blifva ett eller två öre högre. Emellertid helsa vi arbetet välkommet och anse oss kunna på det varmaste förorda detsamma. —r— Dansk och norsk litteratur. Leerebog i middelalderens historie af L. Kr. Daa. Andra upplagan. Kristiania, 1874, J. Chr. Abelsteds förlag, pris 72 skill. Den i tillämpningen ej så litet vanskliga bestämmelsen i norska skollagen, att den historiska undervisningen å gymnasial-afdelningen bör bibringa lärjungen en fuldstsendig kundskab i den gamle, i Nordens og et af de store europmiske kulturfolks historie, en bestämmelse som stälde helt nya och svåra kraf på läroböckerna i medeltidens och nyare historien, bar föranledt den omarbetning af prof. Daas redan för tio år sedan utgifna lärobok i medeltidens historia, som nu föreligger i ofvanstående arbete. På samma gång har förf. emellertid inom 256 sidors utrymme lemnat en verklig, allmän medeltidens historia, så att lärjungen, hvilket folk än blir föremål för hans egentliga examensstudium, dock har tillfälle att få den samlade öfversigt öfver det hela, som ju plägar anges för den elementära, historiska undervisningens syftemål. Vi tillåta oss att fästa hrr lärares uppmärksamhet på arbetet, hvilket synes os3 hafva med en aumärkningsvärd framgång löst den nödtvunget dubbla planens gvärigheter. I enlighet med den ofvan åberopade bestämmelsen, som fordrar en fullständigare iosigt i Nordens historia, har förf. egnat mer än en fjerdedel (s. 191—256) åt de skandinaviska landens medeltidshistoria. Inom denna afdelning fästes uppmärksamheten särskildt på behandlingen af Kalmar-uionen, der fört. framhåller en ny eynpunkt för bedömande af utvecklingens gång. Man skulle kunna kalla denna synpurkt den nationalekonomiska. Förf. påpekar, huru under denna tid sjöfarten försummades, hurn den ena kolonien, det ena skattlandet efter det andra gingo förlorada, säväl de aflägsnare som de nära belägna. Oersättliga förluster redani och för sig sjelfva, ledde dessa afträdelser medelbart till än större skada derigenom, att de förutsjövana nordborna blefvo hemfödingar utan skeppsfart; på detta sätt, och genom den oförnuftiga handelslagstiftningen, kom all handel i tyska händer, och sålunda lades grunden till der olycksbringande tyska inflytelsen under vår senare medeltid. Med upphörandet af sjöfart och kolenialväsende följde den politiska vanmakt, hvarunder sjöröfvare strafflöst herrskade på vattnen kring de forna vikingarnes hem, samt plundrade och mördade på deras kuster.