Aftonbladet – 26 september 1874, sida 3

1i deitla Nalve Halla Vi AUuturen, Som Jambo I Ynglingens sotsäng eller lifvet och döden in jlemnades såsom täflingsskrift till svenska akademien 1805, men icke af den vittra areopagen ansågs kunna uppmuntras med något pris. Tegner gaf då sina känslor luft i en straffsång, som kan bjuda spetsen kt de biodiga sarkasmer på prosa, hvarom föregående häften bära vitnen. Dem, som ej läst denna straffsång förut, förespå vi en liten högtid af skratt, och de, som känna den ur Adälersparres Anteckningar om bortgångna samtida, skola säkert med nöje repetera skildringar sådana som denna: Hvad hände? Dagen kom: Wallin, den vittra gossen, Strök till sig, glupande, mest hela penningtrossen, och Kullberg, fattig man, beryktad i vår nord, blef mätt af smulorna från rika mannens bord; Tranr sög på ett ben; Valerius stod snopen, och grämelsen var stor i hela rimmarhopen. Min dom var sagd också. Med ett förbinäligt vut min vittra hundperson från skranket vistes ut. —— Saken var nämligen den, att Wallin 1805 erhöll det största antal belöningar, som nå gonsin på en gång utgått från den akademiska slanttillverkolngen, nämligen dubbla stora priset för Uppfostraren samt tvenne 2:a pris för öfversättningar från Horatius och Virgilins. Kullberg vann andra priset med samma heder som första priset för Den husliga sällheten, och Tran6r, som inlemnat öfversättningar från Ovidius, erhöll andra priset rätt och slätt. Som skämtsamma alster må vividare särskildt påpeka sonetten Fläskkorfven, en hit tills otryckt parodi på det fosforistiska skaldeman6ret, samt Epilog vid en disputationsakt, ett s .ämt med C. C. Ebersteins Theogonia Hesiodi suethice reddita, på hvilken öfversättning benämningen pekorale är den lämpligaste. Denna tolkning börjar på följande oefterhärmliga sätt: Sången börja vi med de Heliconiska sångmör, som på Helicon bo, det stora och heliga berget, och med lena fötterna kring den blånande källan dansa och kring Kronions den öfvermäktiges altar, som sen de badat sin spensliga kropp iPormessurl i Hippocrån6 ellor i den heliga floden Olmeios ställa an danskorer på Helicons öfversta spetsar, sköna! förtjusande! och med föttren stampa de häftigt. Epilogen utgör en sammanställning, naturligtvis i förvändt sammanhang, af åtskilliga glanspunkter i öfversättningen. Ett nu offentliggjordt stycke, som på sin tid väckte stort uppgeende och i otaliga afskrifter spriddes öfver landet, är Oppositionstalare, författadt 1829. Utrymmet tillåter oss ej att anföra utgifvarens intressanta historik, men vi må hänvisa till densamma. Äfven i detta bäfte förete sig åtskilliga nya bidrag till kännedomen om Tegnårs älskvärda personliga karakter, exempelvis hans redebogenhet att skaffa andra poetisk berömmelse. På Doroteadagen 1807, då konungaparet vistades i Malmö, strängade, enligt hvad man trott, akademiräntmästaren C. Fr, Berling sin lyra. Troligen på grund af denna poetiska bedrift, till hvilken Tegner lönat pennan, ehuru Berling undertecknat sitt namn, befordrades den senare kort derefter till v. akademinotarie och kort derefter till fältsekreterare! Af kuriositster inrymmer detta häfte det enda i dramatisk form, som efter allt hvad man känner futit ur Tegners peuna, sorgspelet Blotsven, fragment, Då Oehlenachlägers tragedi Hakon Jarl utkommit, kastade Tegner, enligt egen berättelse i ett bref, sin Blotsven på elden, men några blad ha dock blifvit räddade. Någon antydan om styckets plan i det hela får man viggorligen ej af de räddade raderna; man finner blott att händelserna tilldraga gig omedelbart efter den stora offerfest, då Södermanlands apostel Eskil, efter sagans berättelse, under ett fruktansvärdt Eskväder blifvit ihjelslagen af hednisgarne, Vi anmärka till slut, att Tegner i de nu utgifna styckena Visar sig från ännu en mindre känd sida, den. erotizka, och öfverlemna för öfrigt åt Våra läsare att sjelfva taga kännedom om dessa hittills outgifna skapelser, som i förhållande till Tegners bekanta dikter må Vara af underordnad beskaffenhet, men dock resa sig ett hufvud högt öfver en stor mängd af de senare Ärtiondenas poetiska alster i vårt land. Räkneuppgifter för folkskolan af P. A. Berggren. Norrköping, Wallberg, 1874, Bet ibland folkskolans hufvädämnen är räkning. Af få läroämnen har hvar och en så mycken praktisk nytta som af detta. Synnerlig vigt ligger det derför uppå, att! undervisningen i detta ämne blifver verkligen praktisk. Vi ringakta visserligen icke dena metod, som söker fekädliggöra äfven räkneoperationerna, when vi tro, att denna metod måste kompletteras af den motsatta, så att barnen få På egen hand genomgå en god exempelsamling för att vinna den färdighet i räknesättens behandling, som är ett! så nödvändigt grundlag för möjligheten at behandlingen af de räkneuppgifter, som det dagliga litvet förelägger en hvar till lösning. Det är med anledning häraf, som vi finna ogs manade att rekommendera: Räkneuppgifter för folkskolan at P. Andr. Berggren, föreståndare för Swartziska friskolan i Norrköping, af hvilket arbete två häften å 15 öre äro utkomna, båda innehållande uppgifter i hela tal, Vi tro, att denne författare träffat den rätta medelvägen mellan de båda ofvan antydda metoderna, i det ban helt och. hållet öfverlemnar åt läraren att kskådningsvis göra barnen förtrogna med räknesättet och derpå förelägger dem ett stort urval af uppgifter att lösa på egen hand. De båda små häftena innehålla derför icke några regler eller dylikt, blott öfningsexempel. Första häftet innehåller 100 exempel på hvarje räkvesätt, af hvilka exempel omkring en fjerdedel äro -konkreta.: Det andra häftet innehåller blandade öfoingsuppgifter till ett antal af 210. Tager man också i beräkning, att en stor del af dessa exempel äro samMansatta af fere, så utgör nämnda arbete början till den rikhaltigaste exempelsamling, vi hafva att tillgå för folkskolans be: om Mot uppställningen af första häftet skulle! Vi vissgerlieen kunna anmärka. att de kon-!:; NR rr Prep