Aftonbladet – 24 september 1874, sida 3

Ytterligare om drickspenningar å offentliga ställen. IL Till Redaktionen af Aftonbladet. Då artikeln angående drickspenningar, n:r 205 af eder tidning, gifver en välkom men anledning till diskuterande af dett: ämne, anbäller jag att med några ord få försöka lemna ett bidrag till frägans lösning. Fnllkomligt ense med eder om. det för hatliga uti drickspenninge-systemet, anser jag derom ingenting vara att tillägga, då edei artikel bäde väl och fullständigt motivera! sin förkästelsedom öfver det olämpliga, föl att icke säga vidriga, uti missbruket af dricks. pengar. Naturligtvis förenar jag mig äfven villigt uti edert misstroendevotum emot en icke. drickspenninge förening, hvaraf man troligen icke skulle hafva alltför mycket att vänta: men jag tillåter mig likväl betvifla, att den af eder gjorda uppmaningen till enhvar, att i siv mån inskränka bruket af drickspengar. är tillfyllestgörande för ändamålet. För att kunna påräkna någon verklig framgång för den i fråga varande reformen fordras, efter mitt förmenande, medverkan af herrar värdshusvärdar, och jag betviflar icke att åtmistoae en stor del af dem skall i detta, säsom i andra fall, veta att häfda sitt anseende för tillmöteskommande af gästernas tydligen uttalade, billiga önskan. Då det emellertid är troligt att reformen kommer att medföra ökade utgifter för värdarne, i det de antagligen måste bättre aflöna sin betjening, då drickspenning-inkomsten upphör, och sådant kunde gifva en plausibel anledning att ytterligare uppdrifva prisen på förtäringen, hvilket bör förekommas, så föreslär jag, att för servering må beräknas särskildt en bestämd billig afgift t. ex. 3 proc. af det belopp, som för törtäring skall ligvideras. Denna siffra kan visserligen synas läg, men om man antager att en kypare serverar för 50 kr. pr dag, så gör det likväl i drickspengar 1 kr. 50 öre eller rundt 500 kr. pr år, hvilket torde vara alldeles tillräckligt såsom drickspengar eller extra inkomst utöfver den lön, som värden väl billigtvis bör betala. Skulle emellertid denna siffra mot förmodan behöfva höjas med 1 proc., så betyder detta mindre, då väl gäster i allmänhet icke lära vilja undandraga sig hvad som är skäligt, blott man kommer ifrån den godtycklighet, som ligger i den närvarande fornen för drickspengar. Hvad man mäste begära af värdarne är således, att de genom anslag i lokalen tilltännagifva, att drickspengar icke gifvas utöfver den för serveringen faststälda tariffen, om bör finnas å matsedlarne angifvenOm blott någon af värdarne börjar, så skola de öfrige säkert snart finna sin räking vid avt följa exemplet, ty de lära nog nse att det för en hvar af gästerne är lät are att alldeles icke besöka ställen, der nan icke blir behandlad efter önskan, än tt, dit inkommen, undandraga sig den be kattning, som andra underkasta sig. Naturligtvis böra äfven drikspengarne till len vaktmästare, som mottager ytterplaggen örsvinna, och, så framt han icke kan aflölas genom en andel af hvad som för serve ingen betalas, utbytas emot en bestämd af lit af 2 å 3 öre för person. Hvad. här föreslagits gäller egentligen pisningsställen samt kaf6er och servering ommartiden utomhus; ty för den enkla sereringen inom ett kaf böra knappt dricks enningar ifrågakomma och alldeles icke för ervering af kaffe, så länge det höga priset f 20 öre pr Kopp bibehålles. På kapitlet om värdshus finnas nog äfven tskilliga andra saker att beifra, men — ett sender, och för närvarande må vi således ålla oss uteslutande till reformen i dricksennings-systemet, hvars snara genomförane rekommenderas såväl i herrar värdshusärdars som gästers goda minne. Suum Cuique. TT