Aftonbladet – 23 september 1874, sida 3

i allt fall ett afgjordt företräde framför begrafning i jord. Med den af prof. Brunetti uppfunna apparat har han på mindre än två timmar fullständigt förbränt till aska och benjord liket efter en fullvuxen 50 års man, med en ätgång af mellan 70 och 80 kilogram ved till bränsle. Liket vägde 102 8 före bränningen, och Bterstoden efter densamma 3!2 W. Ännu bättro kan likförbränning verkställas medelst Pollis ugn och allra bäst med Fr. Siemens reverberugn. En sådan jemte alla tillhörande apparater kan uppsättas för en jemförelsevis obetydlig kostnad, och om behofvet så påkallar, kunna flere läggas tillsammans i en gemensam byggnad. I denna kan man inreda ett eller flere kapell, der den aflidne kan på öfligt sätt invigas åt förgängelsen. Sedan detta skett, föres kistan med liket genom en ändamålsenlig inrättning sakta ned i ugnen, der förbränningen derefter verkställes genom inledande af gas upphettad till en temperatur af hvitglödgning. De gaser, som under förbränningens början utvecklas af den döda kroppen, sönderdelas fullständigt i en särskild afdelning af ugnen, och på detta sätt blir utan ringaste obehag kroppen inom kort tid förvandlad till en ringa mängd aska och banjord. Dessa för minnet dyrbara, af elden renade qvarlefvor af den bortgångne kunna sedan utan något slags olägenhet förvaras i en urna antingen i något för sådant ändamål afsedt rum i det forna hommet eller i något församlingen eller slägten tillhörigt modernt columbarium, eller ock bisättas i jordens sköte å någon dertill helgad plats. Vi hatva här icke uppehållit osa-vid några invändningar, som blifvit anförda mot likförbränniog, t. ex. att genom densamma omöjliggöras rättsmedicinska undersökningar, i fall misstanke om hägon Aörbrytelse mot den döde skulle uppstå först efter förbränningens utförande, Det är alldeles gifvet, att i samband med likförbrämning måste införas den lag, att intet lik får öfverlemnas ät tillintetgörelse förr, än dödsorsa ken är. fullt säkert bekräftad af sakkudnig pergon, Härigenom häfve: så väl nyss nämnda betänklighet, som äfven några andra, som blifvit framstälda. Likförbränningens utomordentliga vigt i sanitärt hänseende för samhället skall för öfrigt säkerligen i en framtid öfvervinna allt motstånd, och då man tänkt sig in I sakförhållandena, skall väl icke ens för känslan uppstå någon tvekan 1 valet mellan likförbränning eller begrafning.