Aftonbladet – 23 september 1874, sida 2

if, hvilket på åtskilliga sätt gifvit sig till känna, inflytandet af de kterisina embeten insatta bonapartistiske mairerne och andra embetemän i provinserna, hvilkas ställning sifver dem många tillfällen och så mycken. vakt att verka för deras sak, Om denna wsigt behöfde bekräftelse, skulle man erhålla en sådan i den menlösa bekännelse, vi här ofvan anfört ur hrr Rouhers och Pietris organ. Vid franska permanenta utskottets sammanträde i torsdags voro närvarande ministrarne Decazes, Chabaud Latour och Grivert. Deputeraden Tirard, tillhörando venstern, hvilken i synnerhet tyckes ha ta: git till sin uppgift att omhulda pressen, interpellerade angående den varning, som Journal des Debats erhållit, och önskade få veta, om det var förbjudet att granska och diskutera regeringens handlingar. Efter hans förmenande var kammaren delad itvå partier. Den förra regeringen hade varit en försoningens och lugnets regering, men efter den 24 Maj 1873 hade Frankrike fött en gouvernement du combat. Han hade visserligen icke för afsigi att försvara en tidpingsartikel, men fason det dock anmärkningsvärdt, att regeringen ville älägga alla dem tystnad, hvilka tänkte annorlunda än hon sjelf. Geaeral Chaband Latour sva rade, att det var förtal att säga, att församlingen var kejserligt sinnad, der: före att den icke voterat republiken. Den nu varande ministeren tillhörde det konservativa partiet och — fortfor han — jag förnekar bestämdt, att den förändring, som datersr rig frin den 24:de Maj 1873, bar väckt oro i landet. Etw sbdant uttslande får icke gå opåtaldt förbi, ty det kan väcka strid och ooråning. Re geringen har med stor fördragsamhet gjort sin pligt: tidningen i fråga blef icke stratfad, den blef blott varnad, rd påminde utskottet om, att inrikosministern vid ett annat tillfälle sagt, att ministeren räkat i förlägenhet, då den nu bade att revidera de åtgärder, dess föregångare vidtagit mot pressen. En förändring mlste ega ruw. Den liberala och demokratiska föreningen i Seine-etOise borde åter erhälla rättighet att utgifva sin tidning, — Ministern svarade, att han lärt minga artiklar i denna tidning, och referorads åtskilliga fraser ur dessa, hvarpå Feray anmärkte, att dessa voro högat oakyldiga, jomförda med hvad Pays skrifvit, och denna tidning hade dock för dessa siovx uttryck blot blifvit ruspandorad på fjorton dagar. DAboville (legitimizt) gjorde en antydan på Univers suspension. Han var förvånad öfver, art Frankrike, som i 12 år hade betänkt gig, innan det erkända drottning Isabellas regering, hade erkänt Serranog, som endast egt bestånd i sju mänader. (Detta yttrande beror dock på ett misstag.) Decazes uppläste den i fråga varande artikeln ur Univers,i hvilken Serrano kallas för monsienr Alphonse och för en unpdkommen förbrytares. DAboville började nu ur spanska tidningar uppläsa åtskilliga mot Frankrike fiendtliga artiklar, mon öfverröstades af rop och oväsen, och afbröts af ordföranden. Förtretad häröfver sade han, att regeringecs uppträdande mot Univers skaffat henne längt flere fiender än förut, och att både han och hans vänner skola rösta med de radikale för att få ba lägringstillståndet upphäfdt. Detta yttrande framkallade ett ljuieligt tres bien från de radikales sida. Sedan åtskilliga andra tidningar omnämnts, kommo ätekilliga flyg: skrifter och pamfletter på tal, hvilkas spridning blifvit förbjuden, Hertigen af la Roc foucauld Bisaccia beklagade, att det blifvit förbjudet att sälja grefvens af Chambord porträtt, emedan detta var prydt raed liljevapnet, som fordom varit Frankrikes vapen. Härpb anmärkte inrikesmisistern, att han icke skulle hafva kunnat förbjuda försälj ningen af kejsarprinseas porträtt, om han tillåtit att grefvens af Chambord finge försäljas. Detta svar tillfredsstälde naturligt vis icke legitimisterne. Rochefoucauld Bissaccia förklarade, att grefven at Chambord icke var en pretendent, utan en princip. Han och hans vänner mäste protestera mot hvarje jemförelse mellan Froukrikes bus och kejserliga familjen. Saken borde komma föra inom kammaren, ty man hade icke rätt att beröfva hertigen af Chambord hang vapen. Ministern förklarade sig villig att underkasta sig kammarens afgörande. En officer, som blifvit häktad på franska gränsen och som. beklaga. sig öfver det behandlingseätt, man lätit honom undergk, och en fransman, som blifvit skjutea af den repnblikanska armen i Spanien, voro slutligen föremål för ioterpellationer. Utrikesministern förbehöll sig att vid nästa sammanträde få besvara dessa frågor. METSO RT AKTEN