Aftonbladet – 22 september 1874, sida 3

den ena systerns krafter och Btorställa den andras. En qvalmigt varm eftermiddag I Juni må ned voro de båda systrarna ensamna. Mi riam, hvilken nu framsläpade sina dagar genom konvalescensens många, tröttsamma stadier, satt vid fönstret i förmaket med en bok i banden, men för svag och liknöjd att hålla upp sin bok, hade hon låtit både den och handen sjunka ned i knäet, medan kon med halft slutna ögon betraktide de midt emot liggande husen, i ett svagt hopp att se något tecken af lif och rörelse, hvilket kunde skävka en liten förströelse under den pinsamma värmen och tystnaden, Ruth, som satt vid ett bord, var sysselsatt med att hopsummera räkningarna för det sista qvartalet, och resultatet af bennes arbets tyngde mera på hennes sinne, än ett helt rikes undergång på en Bonapartes, Emsllanåt höll hon uppoch kastade en blick på Miriam, men som denna satt mycket stilla, hoppades Ruth att hon somnat; hon hade utbytt peunan mot ett ritstift och kter fördjupat sig i sina kalkyler, då hon plötsligt hörde en djup suck, Miriam gof söledeg icke. Ruth flyttade sin stol litet, så att hon bältre skuile kunna se systorns ansigte. — Nej, hona sof ej, hon endast drömde, med blickti fäst på en liten krukväxt, hvilken stod framför henne i fönstret — en gåfva af någon lärjunge. Är du trött, älskade?Nej, hvarför tror du det? Imodan du snckade.