Aftonbladet – 22 september 1874, sida 3

minstone vara en tröst att veta sig ega rätt till en betydande lifassurans, Hon sade att det är så många läkare, hvilka anses vara rika, ha stor praktik och lefva godt, och när do dö, ser man att enkan står utan några tillgångar. Allt detta yttrades med så ljuf röst och ott ansigte, så fullkomligt omedvetet af att såra, som hade hon uttalat de ömmaste och en maka värdigaste känslor, medan deremot hvarje hennes ord brände sig in i det hög sinnade hjerta, hvilket så utan tvekan hade tagit henne till sig med hennes fel och hvilket ännn höll henne så kär. Kalla, sjelf. viska beräkningar hos en person, som vi älska, äro alltid för vår känsla upprörande, men 1 synnerhet skulle det så vara för en man sådan som James Cameron. Att han, hvars stolta förbehållsamhet dittills hade gjort honom oåtkomlig för mennizkors lumpna nyfikenhet, skulle bli ett föremål för en främmande gvinnas nyfikna sqvaller, hans enskilda angelägenheter mönstrade, hans handlingssätt såsom en man af ära kritiseradt, retade honom bittert, och kände han äfven icke vrede mot den hustru, som ej blott kunde tillåta ett dylikt prat, utan äfven upprepa det, så intogs dock hans hjerta af djup ovilja, som kom honom att häftigt stiga upp och gå bort till ett aflägset fönster. Till lycka för Winifred, upprepade hon ej frågan. Fullt belåten med att hon fått tala till punkt, försjönk hon äter i tystnad; emedan hon aldrig lät eftertanken leda sina handlingar, var äfven hennes själ ur stånd till att länge fasthålla en gifven id6. Denna tystnad blidkade åter hennes man, mera än den mest rörande ursäkt skulle förmått göra det, och alltid färdig att, så vidt möjligt var, göra ursäkter för henne, bedömde han Winifred äfven nu icke så, som han skulle be