Aftonbladet – 21 september 1874, sida 3

ska. Det anslag, enligt vår uppfattning visserligen väl knappt, hvarmed staten understöder teatrarne, är naturligtvis icke gifvet mad hänsigt till sådana stycken, som af sig sjelfva gifva folk och inkomster, utan med afacende på sådana, hvilkas konstvärde, oberoende af publikens tillfälliga, måhända dåliga smak, bör gifva dem en plats på repertoiren. Vi vilja naturligen icke härmed hafva. velat tillråda att till någon större del fylla den samma medå saker, som publiken icke har smak för och hvilka derför måste spelas med förlust, utan blott velat framhälla att vid sidan af den ekonomiska vinsten eller förlusten har konstvärdet någon rätt att tagas i betraktande, Mationaltea: terns betydelsa såsom odiingsmedel får icke lemnas ur sigte, och vi åtminstone tro på dess förmåga att i viss mån förädla publikens smak — hvilket ju t. ex. bevisas genom den lyckliga utgången af försöken med flere af Shakspeares skådespel. Titt prakHet skäl mot vårt förslag skulle vara, i fall bibebållandet på repertoisen så fore stora stycken på en gång kunde anses medföra en för stor ansträngning af sktådespelarnes krafter. Men vi tro att detta är blott sken bart och att en sådan stående repertoir skulle medföra en visg lättnad, i järaförelse med tvånget att ständigt fylla den med nya eller ånyo upptagna stycken af ofta underhaltigt värde, hvilkas lätt förutsedda kortvarighet gör det nödvändigt att snart ersätta dem med andra, Dessutom föreställa vi oss att en omtänksam ctyrelse för att äfva, särdsies de unga, skåaespelarnes kraf. ter, bör läta dem pröfva dem på större upp gifter, än de hvardagliga, som oftast föreligga. Kunde man icke t. ex. låta fröken Lindqvist. gom efter sin utländska studie resa knappt fått några andra större partier sig. tilldelade än de tämligen sskftlösa: Adrienne TLecouvreur: och Graziellax, försöka sig på några mer. poetiska inom det område, gom tyckes Vara hennes, såsom Jo. lanta i Kung Ren6s dotters, Ioniso i Kabal och kärlek eller Cläreben i Egmont, Vi tro äfven hos fröken Aberg på