Aftonbladet – 21 september 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Ett minne från Karl XII:s tid. Från Fraustadt skrifves den 8 dennes till Köln. Ztg.: Förliden fredag anträffade några arbetare vid en utgräfning på stadsområdena i Neugrätz en graiplats, otvifvelaktigt härrörande från tiden för svenska kriget, hvarunder en betydande batalj utkämpades i och omkring Fraustadt. Skeletten lågo väl ordnade i två rader, med hufvudena tillsammans, och hafva ännu bibehållit sig särdeles väl; i synnerhet voro tänderna ännu fullständiga, såväl i öfversom underkäkarne, och af synnerlig skönhet. Utom enstaka klä desbitar, sannolikt härrörande från krigarnes beklädnad, anträffades ingenting. Att striden för öfrigt varit mycket förbittrad, bevisar en såsom den enda qvarlefvan från denna tidi värdshuset i Nenvgrätz förvarad trätafla med följande inskrift: Den SaMstag Vor FastnaCht Habt Gäste stets In ACht. Jahr und Tag ist hie za sehen, Als die grosse Schlacht geschehen, Da auf diehen Stubendielen Durch das Schwert bis 80 fielen. De stora latinska bokstäfverna på de första 2 raderna gifva årtalet 1706. Den 13 Februari 1706 blefvo nämligen vid Frankfurt, mellan Röhrsdorff och Geirsdorff, de förenade sachsarne och ryssarne, tillsammans 19.000 man under generalerne Schulenburgs och Wostrowitzkis befäl, totalt slagna af omkring 10,000 svenskar under general Rehnsköld. Slaget, hvilket endast varade från middagen till kl. 3 e. m., kostade sachsarne och ryssarne 6000 man döda och 7,000 man jemte 30 kanoner tillfångatagna Svenskarne hade blott 1500 man döde och sårade. — Den israelitiska synagogan i Paris. Till Göteborgs-Posten skrifver en korrespondent den 13 Sept. bland annat följande: En högtidlighet, som hade samlat en ofantlig åskådareskara, var invigningen af den nya israelitiska synagogan för ett par dagar sedan. Den judiska församlingen i Paris är ytterst talrik — ae vill minnas öfver 100,000 personer — deriland många af storheterna inom konstoch vetenskaps-, för att icke tala om börsverlden. Äfven inom administrationen intaga många af dess medlemmar framstående platser, och om det också för närvarande icke är någon medlem af judiska nationen, som har säte i regeringen, så har det, som väl bekant är, funnits mer än en sådan under föregående regeringar, likasom det också kommer att finnas, Den nya synagogan ligger vid Rue des Victoires och är en enormt stor bygnad, uppförd af en bland Paris skickligaste arzitekter, hr Aldrophe (naturligtvis också jude) i en blandad romansk-byzantisk-mohrisk stil. Olyckligtvis ligger bygnaden så inklämd mellan andra hus, att facaden icke presenterar sig så fördelaktigt, som . den skulle göra om den vore mera fristående. Både fagaden och murarne bära en mängd inskriptioner med hebreiska bokstäfver. Ifrån en öfvertäckt portik, afsedd för åkdon, inkommer man i en praktfull vestibul, hvars tak uppbäres af åtta stora pelare af grön, svensk marmor. På begge sidorna äro breda trappor, som leda upp: till läktarne, och tre stora portar lemna ingång : till sjeliva templet. Detta är, såsom nyss sar ; des, ofantligt stort — man säger större till och med än Paris katedral, Notre Dame — och afdeladt i ett skepp och två sidohvalf, afskilda från det förra genom en rad af pilastrar med : arkader i rundbågsstil. Utom de begge stora sidoläktarne finnes en orgelläktare, alla tre försedda med väggmålningar i mohrisk stil, föreställande löfverk och andra ornamenter. Det halfcirkelformiga koret är tio trappsteg upphöjdt; der befinnas stora stolar för etor-rabbinen a Frankrike, stor-rabbinen af Paris och konsistoriets medlemmar. I fonden af koret befinnes en Z dörr med ett guldbroderadt sammetsförhänge, ledande till trappan, från hvilken man kommer 1 till tabernaklet, hvarest Mose lag förvaras, skrifven på pergamentsrallar. Midt i templet är Fheba, altaret der presten officierar och hvarpå l befinner sig den sjuarmade ljusstaken. Hela gången ifrån dörren till koret är belagd med mosaik Karakteren af det hela är imponerande och detaljerna äro i sin enkelhet ytterst smakfulla och rika. Man har också arbetat på temlet i tio år och det har kostat öfver två milioner. Fill invigningseeremonien, som för resten var mycket enkel, hade biljetter blifvit utdelade och trängseln var orimlig. Stor-rabbinerna och medlemmarne af centralkonsistoriet samt pariserkonsistoriet buro i procession lagens taflor till det heligaste rummet. En välsignelse öfver templet lästes och en predikan hölls af stor-rabbinen ksidor samt en annan af stor rabbinen Lador Kahn, . begge af minst lika mycket patriotiskt-politiskt i som religiöst innehåll. Härpå följde den musi-:! kaliska afdelningen af högtidligheten, hvilken var högst anslående; alla stycken som utfördes voro, med undantag för Rossini, komponerade Qi franska israelitiska gmpopitiirer, säksöm Halevy, Somuel David, Jules Cohen, Jules Erlanger, Jonas m. fl. 4 dj — Kongress af tyska skalder. Den 27 ds! samlas i Weimar en mängd tyska skalder och : skaldinnor, och det tros, att prins Georg aflPreussen skall blifva president. De två första! förslag, som komma att afhandlag, äro riktade mat tidsandansg tilltagande materialism och groft sinliga riktning. Skalderna skola derför — heter det i resolutionerna 1 och 2 — enas om att undvika alla materialistiska riktningar och allt slags fendenspoesi, äfvensom de i sin lefnad skola beflita sig om en passande enkelhet och med gerningar visa, att de äro upphöjda öfver) lyz, njutningslystnad, gr het 0. 8. v. Ingen, som hör till det tyska skaldeförbundet (man antar, att ett sådant är upprättadt) får deltaga i styrelsen af industriella och finansiella aktieföretag. Rätt märkliga äro förslagen 3—5. Det föreslås hämligen för att bibehålla en vänskaplig ton att ingen ai skaldeförbundets medlemmar få recensera eller kritisera någon af sina kolleger. Nr 4 föreslår med anledning af tyska kejsardömets återupprättande att återinföra den gamla vackra seden skaldskröning. Hvart tionde 7 skall den bäste tyske skalden i Weimar af rikets kejsare under iakttagande af medeltidens cerempnier proklameras som poeta laureatus, och kejsaren skall sjelf sätta lagerkransen på den lyckliges hufvud, Tyska riksdagen skall anmoas att bevilja en ansenlig summa till belönin; för det epos, det bästa drama och den bästa hi storiska roman. som inlemnas till skaldekrönin