Aftonbladet – 21 september 1874, sida 3

BAMINGRVIdAV TAL GIV VAG SUM Al AM VIv även damöter, som skola granska protokollen. Skyddsoch botemedel mot smittkopporna, diskuterade i Svenska läkaresällskapet den 26 Maj och 2 Juni detta år. IL (Slut fr. fredagsbl.) Hr Grähs: På samma gång man måste tacksamt erkänna den grundliga och slående argumentation, medelst hvilken hrr Key och Reizias hafva ställt frågan om smittkoppornas behandling i dess rätta dager, måste man ock finna önskvärdt, att läkaresällskapet bemötte de origtiga åsigter, som en och annan bjuder till att göra gällande inom nämnda sjukdoms profylaxi. Då Underrättelser till allmänheien om smittkoppor och tyfua redigerades, fäste jag uppmärksamheten derpå och hemstälde, huruvida icke, med anledning af en läkares, år Melanderg, bekanta uppträdande både i tal och skrift, sällskapet borde inför allmänheten belysa halten och beskaffenheten af deläror han predikade. Jag yrkar ännu detsamma; ty ehuru dr M. visserligen kan synas oskadlig på sjelfva vetenskapens omrbde, är han utom detsamma vilseledande och bidrager att öka den obenägenhet för skyddskopp ympningen, som ty värr ändå ofta nog på träffas, men af hvarje läkare borde bekämpas. Omgifvande sig med ett skimmer, som på författarens språk kan benämnas naturmedicinskt, är han i sin tro äfven blind för alla fakta, och hans påståenden äro idel hypotetiska utgjutelser, utan någon bevis ning. Smittkopporna liksom hvarje annan epidemisk sjukdom äro enligt författaren en reningsproceza, hvarigenom organismen befrias från sjukdomsämnen, 0. 8. v. Sjukdomarnes etiologi är således för honom af ingen betydelse — och hvad skall man säga om denna reningsprocess, då exempelvis barn, äfven friska barn, men ovaccinerade, genom smitta eller af annan orsak angripas af smittkoppor med en dödlighet af 45—50 procent? Snarare borde den kallas en förstörelseprocess, som det dock ofta, om icke oftast, stått i vår makt att förekomma genom vaccinationen, erfarenhsaten har ju redan lärt 032 det, d. ä. jast genom det medel, som författaren stämplar eåsom farligt och förstörande för menniskoslägtet, men hvilket i sjelfva verket utgör det mest välsignelsebrivgande af alla. Hr Lamm: Hrr L, erinrade om det år 1857 på engelska regeringens befallning af General Board of health utgifna och till parlamentet öfverlemnade innehållsrika arbetet: Papers relating to the history and practice of vaccinations. Detta arbete besvarar noggrant och nöjaktigt följande spörjsmål: 1) hvad slags ondt voro kopporna, innan vaccinationen uppkom för att bekämpa dem? 2) hvilka fakta och bevis ledde till vacei nationens första godkänpande och hvilket slags uadorsökning befvo dessa underkastade? 3) hvilken erfarenhet har vid slutet af ett halft ärbhandrade blifvit samlad angående vaccinatiopens skyddande förmåga? 4) hvilka olyckliga följder har vaccica tiogen medfört, som skulle kunna motväga desa fördelar? 5) i hvad mån ba dessa fördelar, som skäligen kuade väntas af ett allmänt bruk af vaccinationen, blifvit verkliggjorde uti England? Innan detta arbeto utgafs, hade General board of health i cirkulärskrifvelser till både läkare och myndigheter framstält till besvarande fyra frågor angående vaccinationen, hvilka äro i original införde uti Svenska Läkaresällskapets protokoll för den 11 Nov. 1856 (se Hygiea, bd 18, eg. 796) och säledes kända. Bland de många bilagorna till först nämnda bok finnas de svar upptagna, hvilka på sistnämnda fyra frågor blifvit afrgifna af 539 läkare, hvaribland de fleste äro engelska, men äfven flire främmande och högt stå ende, såsom Alquig, Bamberger, Chomel, Guersant, Hebra, Löschner, Oppolzer, Rayer, Ricord, Rostan, Sigmund, Velpeau m. fl. Alla förordade vaccinationen. Ingen af dem tror på möjligheten af öfverförandet af tubereulosis ellsr serophulosis medeist vagcina tionen. Angående öfverförandet af syfilis kter variera åsigterna något, såsom kändt är. Ätven redogöres förde svar, som ingått ifrån främmande regeringar. Svaret ifrån Sverige är afgifvat af kungl. Sundhetskollegium, hvilket redogör för samtliga svenska vaccizatörers rapporter från 1817 till 1856 och grundar sitt omdöme bland annat på det af Svenska Läkaresällskapet afgifna utlåtande, Motståndarne till skyddskoppympningen ha under olika tider framhållit det vådliga deri, att den vätska, som vid vaccinationen ioympas i menniskokroppen, vore ursprung ligen hemtad ifrån ett kreatur. Detta slagord, som ännu i dag begagnas, var redan l gängse på Jenners til och hade många variationer. Då kopporna ansågos vara enj nädefull utväg hos Försynen att minska bördan af fattig mans familj, så frågade man, om det ej vore hädiskt att ur den I Allsmäktiges hand vilja rycka medlet till en nådefall lättnad. Man anförde järtecken; barn som e:ts undergången vaccination fått hår öfver hela kroppen, uxxande nöthår, eller hvilkas hosta liknade ett bölande, eller sori börjat koxa med ögonen såsom en ko; om en viss Sarak Burley plstod man, att kon nes ansigte blifvit förvridet, så att detliknade ett rötkreaturs (vultus taurinus) o. 8. Vv. Äfven läkare deltogo genom ströskrifter i spridandet af dylika rykten, hvilka naturligtvis uppskrämde allmänbeten. Dr Sqvirrell föreslog en gvickeilfverkur till att utrota ur blodet hvarje partikel af det in ympade vaccingiftet. — Uti hnfvadstaden har nyligen, och det midt under en svår koppfarsot, en läkare uti offentligt föredrag